Aftonbladet – 12 augusti 1872, sida 2

Thiers vistelse i Trouville har plötsligen ;jort den lilla staden till en af de fasbioablaste orter i Frankrike, dit gräddan af len förnäma verlden nu drager sig. Äfven lere framstående personligheter hafva bevifvit sig dit, såsom krigsministern general Jissey, markis de la Rochejacquelin, grefve PAnssonville och Delitre, en af cheferne ör högra centern, hvarjemte äfven åtskilliga leputerade under ferierne ämna slå sig ned PTrouville. Det påstås att presidenten unler ferierna ämnar lägga sista hand vid nåora moraliska och filosofiska verk, som den senaste tidens händelser hindrat honom att ullborda. Om resan till Trouville och statschefens enkla och anspråkslösa uppträdande derunder, så stridande mot hvad man hit tills varit van att se i Frankrike, meddelar Times särskilde korrespondent i Trouville ett rätt intressant bref, ur hvilket vi meddela följande: I går morgse kl. 11,25 afgick ordinarie jernvägståget som vanligt från Vestra jernvägsstationen till Trouville och en vanlig salongsvagn — så vanlig att åtskilliga passagerare ville begifva sig in uti den — var kopplad vid tågetför presidentens särskilda bruk. Några minuter efter 11 ankom Thiers från Versailles, åtföljd af madame Thiers, m:lle Dosne, kaptenerne Salignac-Tenelon och Sarges, hans båda ordonansofficerare, samt hans båda privatsekreterare, hans gamle vän Mignet och polisprefekten L6on Renault. De båda sistnämnde åtföljde emellertid endast till jernvägsstationen. I folkmassan, som trängdes omkring vagnarne märkte man åtta till tio enkelt och allvarsamt klädda gentlemen, hvilka hvar och en buro en lätt rörkäpp, hvilken de höllo stelt och: hårdt, som hade det varit en staf. De gjorde mycket riktigt sitt bästa att se ut som några vanliga medborgare, hvilka ämnade låta friska upp sig af hafsbrisarne i Trouville, men voro tydligen detektiver, som den omtänksamme polisprefekten gifvit i uppdrag att vaka öfver statchefens säkerhet. Snart tillkännagaf stationsinspektoren att allt var färdigt och följande Thiers föredöme begaf sig en hvar in i gin vagn — och tåget ilade bort. Man kunde icke uraktlåta att jemföra den anspråkslösa enkelheten i denna afresa med den ståt, som i