Aftonbladet – 12 augusti 1872, sida 2

en qvinnas ögon, en tryckning af en qvin nas hand hade vida högre värde för George Treherne, än verldens alla rikedomar. Alla, som sågo honom, kusken, betjenterna, skogvaktarne, med hvilka han obesväradt och glädtigt pratade, trodde honom vara den lyckligaste menniska på jorden, och då de nu ytterligare fingo veta, att han var den blifvande egaren till herresätet, förundrade de sig ingalunda öfver hans sorgfria utse ende. De dömde honom efter det yttre, men vi, som känna hans hjertas tillstånd. kunna bedja Gud bevara oss från en lik. artad lycka och sorgfrihet. TIONDE KAPITLET. En ny tjenare på Ariscedwyn. Det var en mörk, töcknig afton i medlet af Januari; de gråa, regndigra skyarne drefvo raskt undan med en skarp nordlig vind, men oaktadt köld och blåst, stod i den öppna dörren till förste skogvaktarens på Ariscedwyns stuga, hans blomstrande dot ter Bessie och såg sig med oroliga blicka omkring åt alla håll efter den hemväntadc fadren, Han syns inte alls till, mamma, sad hon till någon inne i stugan. Hvad kar hålla honom så länge ute denna ruskiga af ton? Säkert fryser han fingrarne af sig: den här kölden, då han inte har vantarne som jag nyss stickat ät honom. Far har väl fått något opåräknadt ar bete, Bessie, eljest skulle han för längese dan varit hemma — klockan är ju nära fem Du står och tar döden på dig derute, flicka kom in och stäng dörren. Men hon åtlydde icke modrens uppma ning. Fem, sade hon, Gud vet hvad arbets