Aftonbladet – 12 augusti 1872, sida 2

kel kan påräkna hennes bistånd för all? bestyr i den vägen. Kanske du skulle tycka bättre om att bröllopet firas i Milborough? George Treherne spratt häftigt till. Nej, vid alla himlar, nej! utbrast han, och ihågkommande sig sjelf, tillade han med förvirring: Jag menar... naturligtvis... att då mademoiselle du Broisart är er arfvinge, hennes bröllop bör firas på er egendom. Ja, det har du mycket rätt uti, svarade den gamle mannen, det är utan tvifvel som sig bör. Således i medlet af nästa månad, George... det är ju öfverenskommet? Ja, som onkel behagar. George Treherne gick denna morgon mekaniskt vid onkelns sida, under det de åsågo landtbruksgöromålen, beundrade stall och ladugårdar och gjorde ett öfverslag hvad de färdiggödda svinen kunde väga. Genom sin viljekraft beherrskade han sin yttre menniska, men hjertat låg stelnadt, tanken kufvad och alla föreställningar voro envist fixerade vid medlet af nästa månad, Han kunde knappast till fullo fatta hvad den tiden skulle innebära och hvad han hade ålagt sig sjelf. Ariscedwyn — af hvilket förlusten hade grämt honom så djupt — skulle nu åter blifva hans, och var det väl möjligt, att vetskapen derom icke mera kunde väcka hans intresse? Han, som satte så mycket värde på lyx, rikedom och denna verldens goda, var det väl möjligt att hoppet om eganderätt till denna ståtliga egendom, dessa välskötta, vidsträckta åkrar, ängar och skogar och detta ytterst präktiga boningshus med allt som dertill hörde, icke egde förmåga att ens ingifva honom en känsla af förnöjelse och välbehag? Ja, den tid hade verkligen kommit, då en blick ur