Aftonbladet – 10 augusti 1872, sida 3

Följande dagen ställdes liket i den stor: salen, der landets styreisg brukar samman träda. Kistan var öfverhöljd med det stjern banr, för hvilket den döde i lifstiden så tappert kämpat, och deruppå var lagdt def bref, hvari fan på sjukbädden emottagit un derrättelsen om sin uthämning till öfverste. Huset fylldes snart med massor at offi cerare och män af alla klasser, som ville visa den aflidne den sista hedersbetygelsen Utanför paraderade 4 regementen. Liket bars af 8 officerare. Två brigad generaler och 6 öfverstar med en heders vakt af sex kaptener uppburo bårtäcket. Kyrkan kunde icke på längt när rymma alla som ville deltaga i den högtidliga akten Bland de närvarande märktes presidenten jemte alla ministrarne samt en mängd an. dra framstående personer i Washington. Med djup rörelse af alla de närvarande afhördes det tal, som hölls för den aflidnas minne: Vi hafva samlats här, yttrade talaren, för att uppbygga våra sinnen med att bemhära vår gärd af kärlek och beundran åt en af de yngste, renaste och ädlaandar, som detta blodiga krig framtett och som bidragit att rädda denna nations lif, under det han villigt offrade sitt eget. I vältaliga ord uppdrog talaren en teckning af den unge Ulric Dahlgrens karakter, som utgjorde en sällsam förening af det frommaste och renaste barnasinne och det manligaste mest dödsföraktande mod. Det var måhända just denna ovanliga sammansättning af egenskaper, som kan förklara den hängifvenhet alla som tjenat under honom egnade hans personlighet och att han, oaktadt den hastiga befordran han vid så unga år erhöll, aldrig var föremål för någon afund. Dahlgren! yttrade talaren till sist. Detta namn var förut sällsamt att uttala af engelska läppar och hade en utländsk klang för engelska öron. Men nu tillhör deticke ert land, hvarifrån det kom, det är vårt; det tillhör Amerika. Våra barn skola hädanefter bära det och så länge vår historia varar, så länge stjernbaneret sväfvar öfver vårt land, skall detta namn för oss vara liktydigt med trofast sinne, ridderlig ära, okuflig tapperhet och hjeltemodig försakelse in i döden. Det var dock icke endast i Washington man skulle ära den aflidne. På Philadelphias kyrkogård der hans moder och syster hvilade skulle äfven hans ben hvila. Liket fördes derföre dit. I Baltimore emottogs det af paraderande trupper, som bildade en eskort genom staden. Vid framkomsten till Philadelphia fördes detsamma under hedersvakt af officerare till Hall of Independance, der för icke länge sedan den så djupt saknade presidenten Lincolns lik hade stått. Denne hade straxt efter underrättelsen om den olyckliga utgången af det företag hvari sonen fann döden i en om sorg och deltagande vitnande skrifvelse derom underrättat fadren, föga anande att han så snart sjelf skulle falla offer för en lönnmördares kula. Samma hedersbetygelse som i Washington kommit den aflidne till del egnades honom här af den stads invånare, som sett honom uppväxa. De i staden befintliga trupper paraderade vid grafven. Den prestman som i dopet upptagit honom till medlem i den kristna församlingen skulle här inviga honom till grafvens frid. Sedan den heliga akten var fullbordad dånade salfvan vid hans graf. Ingen krigare kunde vara mera värdig denna sista hedersbetygelse. Vi hafva här gifvit en liten skildring af en svensk familjs historia. Den kan sägas innefatta jemnt ett hundra år. Namnet på densamma ljuder enkelt och blygsamt i svenska öron. Det slutar hvarken på sköld eller hjelm; men detta enkla svenska namn är numera djupt inristadt i den nya verldens Pantheon.