Aftonbladet – 9 augusti 1872, sida 3

-jsig vederbörande skyldige att tvinga dem tili -Isaken genom s. k. exekution. Militär inryckte i byafne och bildade ring kring bönderne, bland hvilka sedan ett antal utvaldes, som blelvo afstraffade med spö. På detta sätt förmåddes bymenigheterna att utlemna de borttagna sigilerna. — Långtäga främlingar i Antwerpens hamn. Kaptenen på norska skeppet Gazellen, som lig-Iger i Antwerpen, öch hamnstyrelsen i nämnda -Istad bli hjelpta ur stor förlägenhet, om med allra första någon vill infinna sig der, gom förstår brahma-språket eller hinduiska dialekten, skrifver tidningen Pråcurseur dAnvers. Sakenifråga är följande: Då Gazellen den 4 April befann sig i bengaliska bugten på resa från Akyab, anmälde den matros, som stod på utkik, omkring Åkl. 11 f. m, att han fått sigte på en liten båt, antagligen utgörande en urholkad trädstam, och Ji den sittande två män, som genom signaler gåfvo tillkänna, att de befunno sig i sjönöd. Kapten Warnes lät då utsätta en slup och tog de två karlarne ombord. Det var två hinduer, som utvecklade en liflig vältalighet beledsagad af en bred mimik, så snart de satt foten ombord; men språket var sådant, att kaptenen ej förstod ett Tord deraf och han sökte å andra sidan med tillhjelp af sin icke vanliga färdighet i norsk-arabiska att göra sig begriplig för sina två oväntade passagerare. Genom det för Adams alla söner gemensamma fingerspråket lyckades det omsider kaptenen att göra begripligt för dem, att han skulle sätta dem i land på första ö, i hvars närhet han kom; men de två asiaterne tyckte alldeles icke om detta förslag och togo så häftigt vid sig deröfver, att kaptenen, som är en godmodig man, lät dem stanna qvar på fartyget. De två hinduerne kunna för närvarande få beses i Antwerpens hamn, der Gazelle ligger förtöjd. En mängd personer ha varit ombord på fartyget och man har rådbråkat alla möjliga tungomål; men de två asiaterne skaka bara på hufvudet och säga någonting, som säkerligen skall betyda: kan nit verstam. Det finns ingen professor i orientaliska språket i Antwerpen och till och med om en sådan fågel Fenix funnes, hade han säkert straxt tagit till benen vid underrättelsen om att ett så oväntadt tillfälle blifvit honom beredt att lägga sina kunskaper i dagen. Men hamnstyrelsen och den norske kaptenen veta ej: huru de skola bära sig åt. Det sitter skickliga karlar i hamnstyrelsen, men här komma de till korta, och det ena förhöret efter det andra har slutat, utan att ha ladt till något resultat. Värstär det för sekreteraren, den stackarn, som riktigt skäms för sitt torra protokoll. Derför har nu hamnstyrelsen och den norska skepparen utfärdat en uppmaning i tidningarna, hvari de förklara, att ifall det finnes någon som kan tala brahmaspråket, så blir han en mycket välkommen gäst i Antwerpen, der man strax skall föra honom ombord på Gazellen, på det han må kunna taga reda på hvad detärför ena menniskor, som uppfiskats i bengaliska bugten, hvarifrån de komma 0. 8. v. Man tror sig ha letat ut så mycket, att de befunnit sig på resa från Madras till Bombay, men detta är naturligtvis blott en osäker gissning. De två hinduerne äro ännu unga karlar och starkt byggda, ehuru den ena af dem har ett något sjukligt utseende. I ett senare nummer af Pr6curseur, för den 3 dennes, finner man, att uppmaningen haft åsyftad verkan. I Antwerpen är nemligen bosatt en hr Rodriguez, som är förtrolig med det hindostanska idiomet, och han har meddelat sig med de begge hinduerne, föremålen för hela stadens mest spända nyfikenhet. Den starkast byggda af de båda karlarne heter Loham. Han är från Punjab (Central-Indien) och är till yrket jordbrukare. Han är 35 år gammal, är familjefader och har två barn. Den andra heter Killahr och född i landet Sonallah. Han säger sig vara jemmadar, d. v. s. arbetstillsyningsman. Han är 43 år. Han är också gift och har tre barn. Lobam svarar öppet på alla frågor, som ställas till honom, men Killahr söker då och då afklippa hans svar. Man har vidare genom frågor fått veta, att Loham var på väg till Jaggernaut, bekant för sina pagoder, till hvilka tusentals pilgrimer strömma, för att bringa offer åt guden Vischnu. På vägen dit sammanträffade han med Killahr och som han fick veta att äfven han var på väg till Indiens Mekka, så gjorde de sällskap. Anlända nära kusten, något söder om Jaggernaut, träffade de några fiskare, af hvilka de erhöllo tillstånd ätt medfölja på snäckfiske. De fingo låna en båt mot hyra af två rupier (5 francs) och de följde med. Med sin klena båt gingo de till sjös, då plötsligt, såsom de berätta, en storm uppstod och dref dem 700 miles från kusten, till Åndaman-öarnes farvatten, der Gazellen-då seglade och upptog dem. — Auktion på hästar. Från London skrefs den 2 Augusti: För kort tid sedan dog en mr Blenkiron, som egde Englands första stuteri på Middle Park, icke långt från London. I förra veckan såldes alla hästarne på auktion för omkring två millioner riksdaler. Derma försäljning väckte mycket uppseende och ger anledning till hvarjehanda betraktelser. En enda häst betaltes med en större summa än flertalet af Europas lärdaste män varit i stånd att under en lifstid sammanspara ; ett talande och nästan förskräckande exempel på landets rikedom och på penningensj. sftagande värde. Trenne lätt förgängliga djur betaltes med 25.500 guineer (482,000 ran, deribland Blair Athol, verldens förnämste hingst, med 12.500 guineer, Bredalbane med 6000 och Gladiateur med 7000 guineer. Den förste köptes . af ett ungt engelskt stuteribolag, den andre för. Tyskland och den tredje af kapten Ray. Sa . publiken tyckte alls icke om, att den andre il: ordningen skulle tillfalla tyskarne. — Gålerslafvarne i Toulon. Tidningen Eclair. berättar om en i bagnon vid Toulon försiggången option: Hr Allögre, maire i Toulon, har uppfyllt en ganska egendomlig municipal pligt, i det han besökt bagnon för att mottaga Opionsförklaring af de elsass-lothringska galörslafvarne Der funnos 43 sådana individer, af hvilka 36 valde den tyska nationaliteten och blott 7 förklarade sig vilja förblifva fransmän. ;