Aftonbladet – 9 augusti 1872, sida 3

BLANDADE AMNEN. Sjöröfveri. Det är redan bekant, att en gelska postångaren Cashmere i närbeten af Bush reh i Persiska viken blifvit öfverfallen af sj röfvare. Förste styrmannen å ångfartyget ha i Shipping Gazette offentliggjort en berättels härom, som väsentligen lyder som följer: Angreppet utfördes ögonskenligen af folk, son ej allenast var bekant med ångfartygets inred ning, utan äfven med dess afgångstid och andr: omständigheter samt att alla passagerarne och posten redan voro ombord. Omkring kl. 1 på natten märkte vakthafvande officeren en med der starka ebben till den aktra fallrepstrappan drif vande båt med infödingar. som, då de anropa des, tillkännagåfvo sig vara passagerare. Be fallningen, att begifva sig till den främre trappan åtlyddes af alla, med undantag af en man, som, då han redan befann sig på aktra trappan, tilläts att komma ombord. Plötsligt ärog denne en lång knif ur bältet och riktade ett hugg åt den vakthafvande, som parerade hugget med handen, men fick dervid tammen och två finger nästan alldeles afskurna, och dervid ropade högt på bjelp. Jag sof, säger berättaren, i min hytt, som var belägen nästan alldeles font emot fallrepet, sprang vid bullret ögonblickligen ur kojen och fann den vakthafvande i handgemäng med eh beväpnad man. Då jag märkte, att det var n pirat, försökte jag att vrida knifven ur hans and. Nu ropade denne en annan vid namn, på samma gång som je ropade efter de öfriga styrmännen, hvilkas kojer voro belägna tätt intill min egen. Andre och tredje styrman kommo snart ut, och lyckades det oss att öfvermanna våldsverkaren, då hastigt omkring 20 med gevär, sablar och knifvar beväpnade män störtade öfver oss för-ifrån, hvarvid jag döfvades genom ett svårt savelhugg i hufvudet. Jag måste släppa den förste röfvaren och släpade mig fram till den endast ett par steg aflägsna trappan till akterdäck, dit det lyckades mig att komma PR och der jag träffade kaptenen och agenten från Bassorah, hvilka, vaknande af larmet, just då kommo på däck. Under det jag talade vid dem, fyldes halfdäcket hastigt af omkring 50 beväpnade araber, hvilka instängde alla styrmän och maskinister, med undantag af andre och tredje styrman, som lyckligen räddat sig till akterdäck i sina kojer, och derigenom afskuro all förbindelse med den öfriga besättningen. Kaptenen beordade en af oss till hvarje akterdäckstrappa för att förhindra piraterne att klättra upp, under det de öfriga nedgingo genom skylighten till salongen, hvars dörrar barrikaderades inifrån, hvarefter man hemtade gevär och sablar från vapenrummet. Under tiden hade förste maskinisten, som lyckligen, fastän med förlust af sin högra hand vid parerandet af sabelhuggen, trängt sig genom piraterne och anslutit sig till oss. Räkenskapsföraren, hvars hytt var belägen längre för-ut och som ej hade annat val än att antingen blifva mördad, der han låg, eller genom en rask flykt rädda: sitt lif undan piraterne, försökte det senare och lyckades äfven att osedd hinna fram midskepps: Der märktes Nan dock snart och anfölls genast. Han försökte väl att rädda sig in till våra der belägna hytter, emedan han trodde sig der finna hjelp, men tvangs dock. ropande om hjelp och öfver allt lemnande blodiga spår efter sig, att rusa bort till akterdäck. Kaptenen, som hörde nödropen och hade sprungit fram till trappan, lyckades att slita honom ur arabernes händer, som törstade lika mycket efter blod som plundring. Den stackars mannen hade tre djupa sabelhugg i ryggen och störtade vanmäktig af stark blodförlust iarmarne på kaptenen, som i en häst sönderslet sin nattskjörta och förband honom, hvarförutom han ovilkorligen skulle hafva förblödt. För närvarande ligger den sårade (tvifvelaktigt om han kan komma sig) i Bassorah. Piraterne hade under tiden delat sig i två afdelningar, af hvilka den ena riktade sin hela uppmärksamhet på besättningen och däckspassagerarne, hvilka på det brutalaste sätt, utan hänsyn till ålder, slägtskap eller religion, misshandlades. Största delen af besättningen hade räddat sig. upp i tacklingen. Endast en af eldarne, som ej skyndade sig hastigt nog undan, måste med sitt lif betala sin djupa slummer. Ehuru den arme mannen på sina knän bad dem att skona lifvet, afhögg dock en af araberne hufvudet på honom i ett enda sabelhugg. Den andra afdelningen af piraterne bemäktigade sig halfdäcket, aftog luckorna, inbröt med svåra tillhyggen af jern dörrarne till en hytt, der penningarna lågo förvarade, och medförde hastigt om! ing 42,000 rupier på däck och ned i deras båtar. edan under tiden den för sta afdelningen af plundrarne skilt sig vid besättningen och passagerarne, sprang hela bandet i båtarne och aflägsnade sig. Så snart vikunde sätta oss i förbindelse med besättningen, nedfirades en båt i vattnet och man rodde till en i närheten liggande turkisk fregatt, för att ögonblickligen få läkarehjelp. De turkiska myndigheterna hafva upptecknat alla stulna saker, oci man hoppas, att regeringen kommer att ersätta skadan samt utlemna röfrarne, hvilka man är på spåren. Inalles blefvo i denna strid 1 man dö dad och 13 man till större delen svårt sårade. — Bondeoroligheter i Ryssland. Iguverne: mentet Charkov hafva omkring 11.000 bönder i olika byar af de forna militärkolonierna satt sig på tvären, då det gällde att underteckna de besittningshandlingar, som skulle göra dem till egate af sin jord. De ville icke på något vilkor blifva sjelfegande, emedan de derigenom befarade att inom kort blifva af med sin jord, som herrarne skulle köpa af dem, och de sedan komma på bar backe. Denna motsträfvighet mot fri eganderätt gick så långt, att de fråntogo sina byäldste deras officiella sigill, med hvilka afhandlingarna skulle bekräftas, och vägrade att utlemna (desamma.; I anledning häraf ansågo