Aftonbladet – 9 augusti 1872, sida 2

skulle vidblifva sträfvandet att uppfylla den, vore det ock tio gånger hårdare. Jag vågar inte längre lefva i berusningen af att njuta din vänskap, jag kan inte lita på hvarken dig eller mig sjelf. Jag skulle kunna hafva älskat dig, George, älskat dig högst af alla i verlden, men det får inte vara så. Frestelsen är för stor och jag sjelf för svag. Gud vet hvar det skulle sluta om vi fortfore att vara för hvarandra hvad vi varit. Åh, det bekymrar mig föga att tänka på, svarade han, då du tycks utan minsta svårighet rätta dina känslor efter Vexlande omständigheters kraf. Du är minsann inte att beklaga. O, George! utropade hon, för Guds skull tala inte så. Du är starkare än jag; gör inte mitt åliggande värre än det är. Elfrida talade med bruten röst, ehuru tär rarne nu upphört attrinna. Hon egde icke styrka att sätta sig upp från den liggande ställningen, men ehuru blek och aftärd hon låg der, syntes hon dock vara den starkare af dem båda. Hjeltemod blixtrade ur hennes ögon och martyren talade ur hennes mun ord, hvilka borde hafva väckt en mans djupaste vördnad och beundran för den tapperhet, hvarmed hon kämpade under dygdens ban6r. Ehuru George i trots af sig sjelt intogs af denna beundran, dolde han den dock och förblef obeveklig under intrycken af sin egennytwtiga passion. Jag begär inte mer än vänskap, sade han, du har tillåtit mig under månader att älska dig och försäkrat, att du älskat mig tillbaka. Nu då du råkar vara fysiskt svag och nedsatt till lynnet, vill du kasta bort mig som-.en utnött handske och till och med förbjuda mig rättigheten, att som en vän se och tala med dig. Jag har lidit