Aftonbladet – 8 augusti 1872, sida 3

insämlades ansåg man sannolikt, att den fiendtliga trössen skulle taga vägen öfver Hagerstown, omkring 12 mil från Boonsboro. Marschen riktades derföre dit och de fiendtliga förposterna inkastades i staden. Kapten Dahlgren anslöt sig med sin trupp till den sqvadron som skulle börja anfallet. Just som general Kilpatrick höll på att härför göra sina dispositioner från en punkt der han kunde öfverse staden, bemärkte han att en fiendtlig kolonn, bestående af alla vapen, inryckte i densamma och att denna truppstyrka var allt för talrik för att anfallet skulle kunna lyckas, Han ville derför gifva order att inställa anfallet, men det var för sent. Den sqvadron, som skulle börja detta och i spetsen för hvilken äfven kapten Dahlgren befann sig störtade in i staden. Här emottogos de med ett bagel af kulor från sidogatorna och husen, hvarigenom sqvadronen skingrades. Kapten Lindsay, som var egentliga anföraren för densamma, förföljde endast åtföljd af Dahlgren nägra fiendtliga soldater, som flydde undan på en sidogata. En af dessa vände sig och nedsköt Lindsay, men blef ögonblickligen derefter nedhuggen af Dahlgren. Denne som således blifvit lemnad ensam och insåg att anfallet var misslyckadt, fann icke annat återstå än söka draga sig ur spelet. Den lycka som följt honom under alla de många djerfva strider, hvari han deltagit, öfvergaf honom här. En kula genomborrade hans ena fot. Han märkte det dock knappast utan sökande att samla dem af truppen som ännu icke skördats af fiendens eld. förde han dem ut ur staden, dervid han endast genom sin hästs snabbhet undgick att blifva tillfångatagen af fiehder som sökte stänga vägen för honom. Han hann dock ej mera än utkomma ur staden och återförena sig med dervarande trupper än krafterna till följd af blodförlust öfvergåfvo honom och han vanmäktig sjönk ned från hästen. När han nästa gång skulle stiga till häst var hans kropp stympad, men hans manliga själ var alltid densamma. (Forts.)