Aftonbladet – 8 augusti 1872, sida 3

gren likväl tillräckligt krafter att på aftonen återvända till general Hookers högfvarter, dit han först följande morgon framom. Oroande rykten ända sedan kans djerfva anfall på Fredericksburg hade alltjemnt kommit till hans fars öron om sonens fångenskap. Väl vetande det förfärliga öde, som I förestod dem hvilka tillfångatogos och bland I hvilka offer nu äfven var major Morris, skref han till sin far liksom för att lugna I denne: Var lugn, min far; de skola aldrig taga mig lefvande; och han höll sitt ord, Ity det var endast på hans stympade lik de I kunde tillfredsställa sitt lågsinnade hat. I General Hooker öfverlemnade straxt derlefter befälet öfver Potomac-armån till general Meade och yttrade sig dervid om Dahlgren, att han icke kunde nog högt prisa det outtröttliga nit och det aldrig svigtande mod, som Dahlgren ständigt ådagalagt under det han varit fästad vid generalens stab. En svår uppgift förelåg general Meade, när han den 28 Juni 1863 öfvertog befälet öfver armån. Kriget hade nu räckt ett par år och var nu på den punkt, då en stor batalj skulle verka afgörande. Denna batalj inträffade snart. Vid Gettysburg den 2 och 3 Juli bröts sydstaternas kraft, och med skäl kunde den general, som der förde deras armå, till den engelske öfverste, som han hade vid sin sida, säga: Det har varit för oss en olycklig dag, min öfverste. Under denna tid hade Dahlgren tillfälle att lägga i dagen sin djerfva och beslutsamma karakter. Fienden hade nu koncentrerat sin styrka för att utföra ett afgörande slag. Inseende vigten deraf att kunna så mycket som möjligt oroa fiendens förbindelselinier medelst att uppsnappa depescher och bringa annan oreda, anhöll Dahlgren hos kommenderande generalen att för sådant hänseende erhålla en trupp kavalleri. Ehuru generalen fullt insåg vigten häraf, var han likväl för mycket upptagen med sin armås och fiendens rörelser för att egna någon uppmärksamhet deråt. General Meade,:som förutsåg att en stor afgörande drabbning skulle komma att levereras, ville icke heller försvaga sin armå. Kapten Dahigren lyckades derföre endast erhålla 1 sergeant och 10 ryttare och med dessa jemte 4 beridna vägvisare begaf han sig med gladt mod åstad. I alla skiften af lifvet är det ett kännetecken på den sanna förmågan att förstå använda små medel tilll vinnande af stora ändamål och framför alltl. att alltid förstå att låta klokhet och beslutsamhet ersätta hvad som brister i medlen. Ulric Dahlgren var just en sådan man. Några dagar före den 30 Juni hade det fiendtliga högqvarteret varit i Chambersburg med en armekår framskjuten norr om denna stad och rekognoscerande trakten ända till Zarlisle och York. Den 30:de koncentrerade den fiendtliga armån sig omkring vägen till Gettysburg så att följande dagen den 1 Juli dess avantgarde sammanstötte nära denna stad med det till Nordstaternas arm hörande avantgardet. Detta fiendens koncentrerande af stridskrafterna, som föregick den stora bataljen, erbjöd tillfälle för en liten kavalleritrupp under ledning af en djerf och beslutsam anförare att kunna tillfoga fienden skada. Dahlgren måste dock härvid iakttaga den största försigtighet för att icke stöta på allt för. öfverlägsen fiende. Den första punkt, der han ansåg något af vigt kunna uträttas, var staden Greencastle, 5 svenska mil aflägsen från Gettysburg bakom den fiendtliga uppställningen. Dahlgren ådagalade här sin vanliga fyndighet och lyckades att på omvägar undgå fiendtliga ströfkårers uppmärksamhet och obemärkt framkomma till Greencastle. Den 2 Juli kastade han sig med sin lilla trupp in i denna stad, lyckades der bemäktiga sig vigtiga depescher och slugt undandragande sig fiendens förföljelse återkom han samma dag till högqvarteret i Gettysburg, der bataljen mellan de båda armfgerna på hvardera 100,000 man rasade i all sin vildhet. Till följd af detta så väl utförda ärende erhöll han en styrka af 100 man kavalleri och följande dagen var han åter på väg till Greencastle, hvilken stad han funnit utoöra en vigtig punkt på fiendens kommunikationslinie. Efter ofantliga förluster å ömse sidor, OA mL SH appgående för de segrande Nordstaternasu armå till öfver 20,000 man, hade fienden va måst draga sig tillbaka, och när Dablgrenu len 4 Juli, således dagen efter det han lemnät Gettysburg med sin trupp, framkom till Sreencastle, fann han staden besatt af fiendtligt kavalleri. Utan att tveka störtade han i spetsen för truppen in i staden och ref de mångdubbelt öfverlägsna fienderna te st ur densamma samt slog dem så fullstän-!s ligt, att han kunde stanna qvar derstädesl!sS hela dagen, hvarigenom han, befinnande sig li på fiendens kommunikationslinie, Hos denne j) istadkom den yttersta förvirring. När dylika företag i kriget lyckas, åstad-ri comma de ofantliga resultater i förhållande sg: ill de små medel som deri användas. Styr-fö can växer i fiendens ögon och denne, tro? nde att reträtten är afskuren, förlorar mod lm ch tillförsigt, och detta blir naturligtvislye innu mera förhållandet efter en förlorad fä satalj: se Trots de små medel kapten Dahlgren haft ill sitt förfogande kan man säga att han icke oväsentlig grad bidrog till att göra i segern vid Gettysburg afgörande för Nord-jst taterna. Det är också den enda gång man 4C inner i den dagbok, deri han såsom stabsk