Aftonbladet – 8 augusti 1872, sida 2

Ssning, örbjöd en önda fördel; nemligen)des en att, Utan afsecide på urspriing, genomlreg en fasa, som det ingaf dem, förena allö maj iberala till ett gemensamt oppositionsparti, !de om vid tillfälle kunde blifva ett regerings-för arti. lad Cm den gamla oppositionen efter kejsar-!ste lömets fall förtbliffit enig, såsom. omstän-sch ligheterna bjödo det, och hållit sig inderjoöl n neutral fana, som endast kunde vara reTa oublikens, skulle Frankrike visserligen ej! mö ha segrat i den olika strid, i hvilken kej-lfra sardömets fåniga politik störtat det, menlett let skill åtminstone icke lia fönnit siglsto splittrådt efter sina olyckor och det skulle!sk: då lätt kunnat afhjelpa dem, om Nog med revolutioner! Det är nu allalar sansade partiers och allt förnuftigt folksde lösen, Härom äro rojalister oeh republi Iem karer ense; skilnaden är blott att rojali-icl sterne tro, att man behöfver ännu en sistalrej Å j b b d revolution för att slippa undan några ytter ligare sådana, likasom den italienske ban diten, som sedan han gjort ett löfte att blifva en hederlig menniska, bad den he liga jungfrun att låta honom komma öfver ett rikt byte, som kunde skaffa honom medel att lefva ett hederligt lif. Låtom oss taga vår tillflykt till våra äders hus, säga de; låtom oss återföra de villade fären till fållan; det är blott der, i hägnet af det Ipgitima konungadömets fana, i skuggan af fädernehemmets tak, som nationen kan hvila ut efter så många omstörtningar, efter så många brott. vo lin mi me fä gä T sk i H m m li ke l patriotisk vapenhvila och hon ensam kan lännu upprätthålla den. I kan under sin fana förena alla verkliga konlsäga, Gud vare lofvad, landets majoritet, llelse. I och med fienderna till den republikanska styhållas med försöket att rädda fäderneslanI det och derigenom att de uppskjuta verkI ställandet af sina revolutionsplaner till den Ja, visserligen bar fädernehuset sina behag; men det är icke nog att vilja trädain i det samma, det fordras äfven att det ännu skall ega bestånd. Sedan ett sekel har det varit nedrifvet, och qvarlefvorna af alla de regeringar, som efterträdt det, hafva hopat sig under dess ruiner. Tror man sig kunna återupprätta det på nägra timmar? För att återuppbygga det fordras mycken tid och mycken möda; det skulle fordras ena ny planritning, som kunde göra det beboeligtir för det moderna samhället; man skulle framför allt inpassa i det alla de revolutionära materialierna. Men huru skulle det gå med minnenas poesi? Detskulle icke då längre vara fädernehuset, fosterlandets vagga, det skulle vara en simpel gästgilvaregärd, som stode öppen för alla och som endast skulle erbjuda landet ett tillfälligt herberge på republikens stråkväg. Det är blott i republiken, som vi kunna finna en tillflyktsort för de skakningar, som utmatta oss. Må Frankrike, utmattadt af revolutionerna, slutligen antaga revolutionen sjelf och gifva den en definitiv styrelse: form, som utgöres af allas styrelse genom alla, eller som Lincoln sade: Folkets regering genom folket och för folket. Fruktom icke att erkänna demokratien och att lefva tillsammans med henne. Låtom oss ordna det så, att Frankrikes regering i stället för att vara en partistyrelse, ett slags fästning, som hvarje parti i sin ordning bemäktigar sig för att förklara krig mot landet, slutligen blir ett hem för alla och nationens gemensamma arfvedel. Endast republiken kan realisera detta program; hon är i dag likasom i går den !1 enda styrelseform som är opartisk. Hon: ensam har varit mäktig att åstadkomma enl: i i kt el fö En hvar kan tjena henne, till och med hennes fiender, och dej: gifva dagligen ett bevis derpå. Hon ensaml. servativa, alla vänner af lagen, det villj: utan att någon eger rätt att åberopa sina tycken för att icke hörsamma hennes kal-l. Dessa sanningar hafva förlöjligats; men de äro icke mindre djupt sanna för det. Tilll relseformen bevisarepubliken ofrivilligt denna hyllving, derigenom att de, på samma gång de håna hennes svagheter, villigt låta henne tid, då våra olyckor äro afhjelpta. För dem som förstår att gå till botten af saken och icke låter förblinda sig afl tomma skräckbilder, är radikalismen icke så förfärlig i och för sig, som man tycker tro; det är väsentligast genom sina konseqvenser, som han är fruktansvärd. De socialistiska lärosatserna skola aldrig komma att göra sig gällande emedau de äro födda utan lif; ingenting är för öfrigt mer sväivande än ordet radikalism och mer gränslöst än det område det omfattar, De konservativa låta ofta intaga sig af skräck för så kallade radikaler, hvilkas hela brott består deruti, att de omfatta vissa sat ser, som äfven antagas af åtskilliga moderat liberala och som uti framtiden otvifvelaktigt skola komma att göra sig gällande, såsom obligatorisk undervisning, kyrkans skiljande från staten, handelsfrihet och inkomstskatt. De sista sammanträdena af franska nationalförsamlingen före sessionens afslutande aflupo mycket lugnt. Utom några lagar af lokal betydelse blefvo vid dessa sammanträden tvenne lagar rörande beskattningen antagna. Den ena går ut på ändringar i bränvinslagstiftningen, genom hvilken underslef skall förekommas och en väsentlig tillökning af inkomsten sålanda vinnas, Den andra går ut på att gifva staten monvopol på tillverkning och försäljning af kemiska tändstickor i likhet med de äldre monopolerna på krut och tobak. Det först nämnda lagförslaget antogs med 389 röster mot 125, det senare med 317 mot 161. Det var företrädesvis medlemmar af högern som röstade emot. Vidare företogs val till det permanenta utskott, som jemte presidenten och vicepresidenten, sekreteraren och questorerne skall representera församlingen under hennes ferier, och till detta utskott val