Aftonbladet – 7 augusti 1872, sida 3

OR SE VR TJ stater, hvarmed vi komma att sysselsätt 088. Ulric Dahlgren var likasom hans fade född Amerikanare, men namnet häntyder pi deras svenska ursprung. Då den familj Ulric Dahlgren tillhörde numera i Amerika åtnjuter ett högt anse ende, anse vi det icke vara ur vägen at här göra en kort skildring af denna familj: historia. Vi kunna gå jemnt etthundra år tillbak: i tiden från den dag då den unge öfverster stupade. Ur de vid Upsala universitet förvarade handlingar anteckna vi följande: År 1764 i September infann sig hos natio nens kurator en tjuguårig yngling med nam net Johan Adolph Dahlgren, hvilken för thetta sade sig varit lärjunge hos Apothe karen Sahlberg i Stockolm, men innan läro: åren till ända voro, sig derifrån begifvit till Statssekreteraren von Oelreich, hvarest han till handskrifvare låtit bruka sig och derå medbrackte bevis. Nu, ehuru det ömade nationen att höra en sådan af Dahlgren visad ostadighet, kunde then dock icke straxt honom för samma ordsaks skull af: visa, oachtadt han i Herr Statssekretera rens bevis kallades betjent, i synnerhet som han tycktes wara quick och hafva lust att studera Pharmaceutiquen; utan stadnade i det beslut att genom Regements-Pastorn Mag:r Claes Brunckman i Stockholm skaffa närmare underrättelse om hans frägd och tillika förmå Herr Statssecreteraren hedra nation med ett bättre vitsord om honom än thet han framwist; och emedan han ännu icke fyllt 21 år och dertill alldeles utblottad war af erforderliga utgifter, ty skulle bref afgå till hans fader, Assistenten vid Hallrätten i Norrköping, med förfrågan om thess samtycke härtill samt föreställning om thess sons stora medellöshet.Detta den 3 September. Redan den 7 i samma månad lämnades landmännen del af ett svar, som var kommit från Mag:r Brunckman hvarest han berättar, att hr statssekreteraren Oelreich tagit Dahlgren an på några veckor till anagnost för sig och för sin del icke thet ringaste vore emot Dahlgrens desseiner att blifva student, hvaremot hr mag. Brunckman hos apotekaren Sahlberg noga efterspanat Dablgrens uppförande och bekommit till svar, att några prof af ostadighet voro väl wista under then tid han ther varit, men dock inga sådana, hvaröfver de andra betjenterna skäligen kunde klaga. Häraf beslöts att Dahlgren på nationsrekommendation kunde antagas, så snart svar ifrån fadren härom ankommit och emellertid utnämndes två stycken deputerade, som tillika med kuratorn thenna saken hos hr rektor magnificus i ödmjukhet skulle andraga, hvilket ock skedde följande dagen i konsistorium. Det förtroende och deltagande denne fattige yngling kunde ingifva nationen visade sig deruti, att trots fadren i en handlingarne bifogad skrifvelse på det ömaste beklagar sig öfver sin sons stora olydno och begjärar att han måtte såsom ett varnartigt barn therföre tilltalas och till sin fader hemförvisas, nationen dock upptog honom till sin ledamot och hade deröfver icke skäl att Angra sig, enär Dahlgren tio år derefter såsom medicine licentiat och provincialmedikus tog säte bland nationens seniorer och straxt derefter blef utsedd till kurator och styresman för det samhälle der han en gång bönfallit om skydd. Han beskrifves säsom egande poetiska anlag och att han kort efter sitt intagande å nationen förnöjt dess medlemmar med sin poesi om sommarens behagligheter, Denne man som år 1797 dog som en ansedd läkare i Uleåborg var farfars far till len unge öfversten, hvarmed vi framdeles skola göra läsaren närmarg bekant, Ofvannämnde Johan Adolph Dahlgren efterlemnade två söner. Den äldre följde farens lefnadsbana och var under kriget i Finland 1808 anställd som adjutant hos den utmärkte läkaren Bjerken. En son till ho: nom vistas här i Stockholm och har stänligt underhållit brefvexling med sinai Amerika vistande slägtingar, hvilka flera gån ger i bref uttalat sin stolthet öfver sitt ursprung från gamla Sverige. Den yngre sonen deremot Bernhard Ulrie hade af ödet blifvit bestämd att fortolanta namnet i en annan veridsdel, der af 1ans efterkommande förlänas en glans, som cke pehböfver någon förgyllning af heraldikens emblempr. : Denne yngre son hade egnat sig åt han: leln och troligen till följd af granskapet ned Uleåborg nedsatt sig 1 Torneå, der han, huru endast 20 år gammal, var sjelfstänlig handlande. Likasom fadren begåfvad med poetiska an-! ag och godt hufvud, synes han dock icke om denne hafva i Torneå funnit sig manad att prisa sommarens behagligheter. Hans sångmö tyckes mera hafva lutat åt den ironiska genren och vid ett samqväm hade dä-l. rarande regenten Gustaf IV Adolf af hoiom ansetts som ett lämpligt föremål för ans sångmö, 0 fe En annan handlande i staden, hvilkens oyauts tyckes icke hafva lemnat något öf-. igt att önska, angaf detta, och vederbörande l: unno saken så betänklig, att de anmäldeli lensamma för Gustaf Adolf. i Denns åter, som just vid den tiden med len djupaste harm håde förhummit huru de ya frihetsidgerna allt mer började gripa mkring sig kunde icke annat än med stör-! ta vrede erfara, att, trots bristen på ånga ch elektricitet, desamma trängt så nära upp ill Nordpolen. Han befallde derföre att tränga mått och steg skulle vidtagas emot! en djerfve yngling, som varit nog förmäen att skämta öfver majestätets heliga erson. Fidigt på morgonan den 7 Oktober 1804 ppväcktes invånarne 1 Foörneå af starka rumhvirflar, och när de yrvakna kommo ut ör att på stadens enda torg höra hvarom råga var, fingo de med bestörtning erfara! tt det gällde en allmän efterlysning at! en svåre majestätsförbrytaren handlanden Jahlgren, sovi sig på flygten begifvit och! åledes urdandragit såg lagens hämnande ; Ua