Aftonbladet – 7 augusti 1872, sida 2

hjerta, Mitt dyraste, lilla barn! ack hvad det skall blifva mig kärt! Är det flicka eller gosse, Grace ? En gosse, älskade Fridalsx gade Grace dystert. År han vacker, Grate? -Jag vill se honom. Det förefallsr mig besynnerligt att jag ännu inte gett mitt eget barn. Hvarför togs hav härifrån? Bed att han bäres till vig. En liten gosse — en son — o, jag är så tacksam! Hennes kinder flammade och ögonen fylldes af tårar, då hon höjde dem mot himlen, Grace bäfvade vid åhörandet af hennes enträgna begäran. Inte än, käraste Frida! du är ännu alldeles för klen. Nej visst inte för klen att se mitt eget barn. Bed dem bära hit det och lägga det på min arm, så lofvar jag dig, Grace, att jag sedan genast skall somna. Vänta blott tills jag frågat doktor Henderson, Frida, sade Grace, angelägen att få besinningstid för utförandet af sitt smärt samma uppdrag. Hon lemnade rummet, Tlande utför trapporna störtade hon nästan andlös in i matsalen, der doktor Henderson satt, och meddelade honom systerns otåliga begäran. Gud! doktor Henderson, hvad skola vi göra? Måste jag förkunna henne den stora olyekan? Jag är nästan rädd derför, miss Salisbury, så vidt inte mr Trehorne kan göra det bättre, Mev. mr Treherne afslog hvarje åtgörande i en sak af så ömtålig beskaffenhet. 2Ju förr meddelandet blir henne gjordt, dess bättre, sade doktorn, I alla händelser måste det ske innan hon får se barnet, och skulle hon bli mycket upprörd, skall jag gifva henne ännu ett rogifvande sulver. Med dröjande steg återvände den arma Grace till systerns bädd, önskande att hon blifvit förskonad från ett så, ytterst plågsamt åliggande, fanta Y