Aftonbladet – 7 augusti 1872, sida 2

— Kåkbrinken och Skultens gränd. En af de vigtigaste förbindelseleder för samfärdseln emellan de särskilda delarne af staden inom broarna är otvifvelaktigt Kåkbrinken med dess fortsättning Skultens gränd. Den utgör ej blott genaste vägen till börsen från de för handeln så vigtiga platserna Nygatorna och Munkbron, utan bildar ock i förening med Stortorget och Köpmangatan närmaste vägen från öfre delen af Skeppsbron till Munkbron och Köttorget, hvarifrån medelst ängbåtarne kommunikation med Södermalm eger rum. Då den mellan Stortorget och Westerlänggatan är ganska brant, mellan sistnämnda gata och Stora Nygatan åter ytterst trång, lämpar den sig föga att vara en så trafikerad led, och ätminstone bör man försöka att underlätta trafiken härstädes genom undanrödjande af de olägenheter, som kunna afhjelpas, Det oaktadt har Käåkbrinkenr under åratal varit måhända det sämst stenlagda gatustycke i hela Stockholms stad, hvilket sannerligen icke vill säga så litet, och dess trafikerande har, särdeles efter ett töväder om vintrarne, kunnat anses förenligt med lifsfara. I år har man visserligen gripit sig an med att omlägga sjelfva backen mellan Stortorget och Westerlånggatan med små gångbanor af huggen sten på sidorna. Dervid bar det likväl stannat. Möjligt är visserligen attreparationen af ett hus vid nedre Kåkbrinken utgjort ett hinder för dess omläggning mellan Westerlånggatan och Stora Nygatan, men samma skäl kan icke gälla rörande Skultens gränd. Denna, som är tämligen bred, lemnar utrymme fär trottoirer, hvilka på en så trafikerad gata äro af behofvet påkallade. Ett dylikt ordnande af densamma i förening med omläggningen af öfre Käkbrinken borde derför af vederbörandes omtänksamhet kunnat foråras, likasom man har rätt att vänta att, så snart omständigheterna det medgifva, äfven Kåkbrinkens nedre del blifver på ändamålsenligaste sätt ordnad för trafiken. Denna kommunikationsled midt inne i hjertat af staden har länge nog utgjört en skandal för Stockholm, hvarför det kan vara tid på att den göres så pass beqväm för allmänheten, som omständigheterna kunna med. gifva,