Aftonbladet – 6 augusti 1872, sida 3

RA RA Tsistnämnda bildar. Huru tigt detta läge är med hänsyn till drif-isen faller lätt i ögonen. Denna hamn är ut satt för att stängas af all den drif-is, som bildas längs Finska vikens norra kuster och ute uti öppna hafvet och det med alla vin dar, börjande från nordvest öfver nord ända till ost och äfven i vidriga fall af vestliga och sydvestliga, då Hangö hamn deremot endast vid sydostlig och sydlig vind är ut satt för samma fara, Det är dessutom ännu den väsentliga skilnad att den sjö, som vrä ker emot Hangö, genom sina större vågor lättare kommer isen att skingras på samma gång der finnes tillräckligt rum för dess utbredande, ty den is, som kommer från Finska viken, har tillfälle att utbreda sig öfver dess mynning och norra delen af Östersjön. Då härtill kommer att under vintern oftast nordliga och ostliga vin dar äro rådande, så återstår ej vidare någon tvekan om hvilkendera hamnen är den fördelaktigaste. Att denna hamn för öfrigt besitter alla de egenskaper, som af en god hamn begäras, har genom direkta undersökningar och mätningar blifvit på det ovedersägligaste ådagalagdt och sedan till det naturliga skydd, som förut fanns, blifvit lagdt det af en vågbrytare, så torde ingenting härvid vidare återstå att önska. Man har mycket talat om den fara, som för en ångbåt under vintern skulle härflyta af öfverisning; för min del anser jag äfven häruti faran betydligt öfverskattad. Oaktadt Sofia tre dygn å rad var utsatt för ganska hård blåst och 17 gr. köld, så visade sig öfverisninogen, eburu ganska betydlig, dock ingalunda i någon måtto farlig för fartygets säkerhet, och med mera folk och mera påpasslighet, hade den bildade isen efterhand kunnat bortskaffas, Härvid kommer nemligen till hjelp en omständighet af stor vigt. Det vatten, som af vågen uppkastas på fartyget, är ytterst sällan afkyldt till fryspunkten och måste således i någon, om ock ringa mån uppvärma den förut varande isen, som till följd af vattnets salthalt ingalunda är fast och hård, utan snarare en sörja; den lossnar derför ock särdeles lätt från de föremål, vid hvilka den är fästad och om däcket vore något kullrigt samt inga hinder vid relingen för handen, så skulle den i många fall, vid ej alltför låg temperatur, falla ned af sig sjelf. På fartygets sidor har jag aldrig sett någon is fästa sig, oaktadt jag varit med vid trenne tillfällen af öfverisning, två gånger i Polarhafvet och en gång i Östersjön. Man har föreslagit att förse en vinterångbåt med ett dubbeldäck af plåt, för att kunna släppa ånga emellan och sålunda komma isen att lossna; för min del anser jag en sådan åtgärd ganska ändamålsenlig, men ingalunda alldeles nödvändig, endast däcket öfverallt, men i synnerhet i fören, är tillräckligt kull rigt och inga eller få fästepunkter för isen förefinnas. En omständighet, som deremot är af högsta vigt, är att helt och hållet öfvertäcka styrinrättningen, på det densamma ej må blifva utsatt för vådan att frysa fast. Hvad utrustningen för öfrigt angår, så bör den naturligtvis vara af solid beskaffenhet och fartyget så försedt att det kan gå både med ånga och segel, och utrustadt så att dess läge rär som som helst på vanligt sätt kan bestämmas, det vill säga med nödiga nautiska instrumenter. Hvad befäl hafvarens egenskaper beträffar, så ligger vigten hufvudsakligen på att han är en klok och behjertad sjöman, ty den erfarenhet, som behöfves för att behandla skutan uti is är jemförelsevis lätt förvärfvad. Dock skulle det ej skada, om han någon gång varit i beröring med drifisen i Polarhafvet, ty detta skulle i hög grad bidraga att vidga hans omdöme och låta honom se sakerna uti Östersjön i deras rätta ljus. Att man öfver allt på de yttersta skären, hvilka äro tillgängliga, bör utlägga koldepoter, för att vid tillfälle hafvai denna vigtiga vara till hands, är en alldeles nödvändig sak, som lock först efter första vinterns erfarenhet torde behörigen kunna regleras. Emedan ångbåten Sofias misslyckade försök efterlemnat en viss tveksamhet om företagets utförbarhet, så anser jag mig böra uttala min öfvertygelse om att en skicklig och klok skeppsbefälhafvare med all säkerhet skulle fört Sofia första resan hon var ute till Hangö och andra gången till både Hangö och Baltischport, hvilken af dessa hamnar som sedan varit destinationsorten. Under den regime som rådde på Sofia hade det allt sina svårigheter att gå till någon bestämd ort, då man så sällan ombord hade reda på, hvar man egentligen befann sig. Att denna ångbåts utrustning lemnade mycket öfrigt att önska är en sanning, men min öfvertygelse är att denna omständighet allrig någonsin utgjorde ett hinder för dess färd. Att detta omdöme endast gäller de begge första försöken är tydligt, ty då jag 2j var med om det tredje, kan jag ej derom 1tlåta mig. : Att man äfven bör göra sig beredd pål utt hamnen någongång tillfryser, så attisen ;j med ångbåten kan sprängas, synes klart,! nen i sådant fall kan man alltid komma ett sodt stycke in uti isen och der lossa lasten, som sedan kan forslas i land med dra-l Sare, Slutligen skall jag, såsom en bekräftelse . vå det som ofvan blifvit uttaladt, anförare sultatet af en särdeles upplysande polemik, som fördes i tvenne af Finlands anseddaste idningar våren 1862, hvarvid den ena, Helingfors Dagblad, icke sparade möda och ostnader för att anskaffa nödiga upplysingar och derigenom utreda: sanna förhålandet, såväl om Hangö hamnar och redd amt inloppet till desamma äfvensom om den id af året, hvarunder de vanligen äro stängda Vf is. Ej mindre än 7 personer, alla erarne kofferdiskeppare, lemnade dervid inyg öfver hamnens, eller rättare hamnarnes de äro tre till antalet) förträffliga egenskajer och renheten af inloppet, som är sådant utt man med all säkerhet då fyren är tänd an inlöpa på redden äfven i det starkaste nörker utan lots. I afseende å isbelägglingen af hamnen och hafvet utanför öfver nsstämma alla uppgifter deri, att denna nträffar endast under en kort tid af året ich oftast alldeles uteblifver. Följande uppgifter af tulluppsyningsmanen Edv. Lemström, som nu varit bosatt på Manet OK Rn AR TR TR RT RE VR