Aftonbladet – 5 augusti 1872, sida 3

;Ider noll, utan att öfvergå till is, men om ;I det utsattes för stark skakning eller om en liskristall tillsattes, så började isbildningen genast och temperaturen steg till 09,4; den Ihärvid bildade isen liknade snö, genomI dränkt med vatten. ,I En ännu vigtigare fysikalisk olikhet visar det salta vattnet deruti, att temperatuIren för dess största täthet ligger icke öfver, Jutan under fryspunkten. Likasom läget af Ifryspunkten, beror äfven läget af temperatuIren för den. största tätheten på vattnets I salthalt. Sålunda har man t. ex. funnit lIfryspunkten för en blandning af hafsvatten Ifrån Triest, Genua och Helgoland vid — 129,6 och temperaturen för den största tätheten vid — 49,74, Dessa fysikaliska egenheter utöfva ett Istort inflytande på isbildningen i det salta hafsvattnet. Då köld inträffar, afkyles det öfversta vattenlagret genom afdunstningen, värmestrålningen och beröringen med den kalla luften samt blifver tätare och tyngre. Härvid börjar nu en likadan cirkulation, som vid färskvatten, ända till dess vattenmassans öfversta lager antagit temperaturen för frysning. Om hafvet häftigt uppröres, så bildar sig issörja, men fortfar det att vara jemförelsevis lugnt, så fortgår den nämnda cirkulationen ända till dess att vattnet uppnått temperaturen för den största tätheten, men härvid måste den afstanna. Det är sannolikt att denna cirkulation ej omfattar hela vattenmassan, utan endast ett lager vid ytan, ty då det sjunkande kalla vattnet uppvärmes af det undertill belägna varmare vattnet, så måste dess rörelse småningom afstanna. Härvid bildar sig ett mer eller mindre mäktigt öfverkyldt vattenlager, som bibehåller sig ända till dess rörelse inträffar eller tills en iskristall tillsättes, men då försiggår också isbildningen genom hela den öfverkylda vattenmassan på en gång. Såsom ofvan sades behöfves dock för det salta vattnet en ganska stark rörelse; en vanlig vågrörelse är härvid otillräcklig, och först då den blifver så stark att vågen slår öfver eller ock om den slår emot bränningar, försiggår isbildning. Temperaturen stiger härvid till fryspunkten. Isen består af sörja eller tallricksis, d. v. s. iskakor, som hålla en å tre fot i diameter. Detta isbildningssätt visar sig företrädesvis uti öppna hafvet, ty vid stränderna inträffar oftast att salthalten är mindre, till följd af det färskvatten, som floder och elfvar medföra, äfvensom att vattnet är blandadt med fasta beståndsdelar, som lemna fäste för iskristallerna och derigenom påskynda isbildningen. Det nu beskrifna isbildningssättet, antingen isen bildas vid ytan eller under densamma uti ett öfverkyldt vattenlager, kan i ingen händelse blifva farligt för en ångbåt, som befinner sig på det ställe der detta inträffar, ty den omständigheten att temperaturen stiger till fryspunkten gör att en icke obetydlig tid fordras för att den uppkomna sörjan eller tallricksisen skall kunna bilda ety sammanhängande istäcke. Att sjelfva erna sörja skulle hindra fartygets gång är mycket otroligt, ty detta skulle förutsätta sn utomordentiig mäktighet hos det öfversylda vattenlager, som bidragit till isbildingen. Deremot kan denna sörja tjena till tt slags nödhamn i händesse af storm eller jocka, emedan den i så hög grad nedsätter rågrörelsen att blott en svag dyning återtår. Att blifva infrusen uti en dylik nödamn kan knappast hända en ångbåt, ty om völd skulle inträffa, så kan nödhamnen öfrergifvas, och skulle storm göra detta omöjigt, så inträffar ej heller någon sammanrysning af sörjan eller tallricksisen, emedan yning då förhindrar detta. Dessutom kan n ångbåt, äfven om den är af det vanliga laget, ganska lätt gå genom is, som är 5 ill 6 tum tjock, och till och med spränga nda till 10 å 11 tums is, eburu detta naIrligtvis går långsamt. Men issörjan och tallricksisen förblifva j ständigt under denna form, utan frysa till ammanhängande is, men det är endastiunantagsfall, d. v. s. vid fortfarande lugnäder, som detta sammanhang består, åtinstone uti öppna hafvet, ty första starka ind sönderbråkar ismassan till smärre is tycken, som bilda den så kallade drif-isen. tt denna drif-is under en vintertrafik på stersjön och Finska viken kommer att vela en vigtig roll, ligger utom allt tvifvel, en vi skola genast visa att den ingalunda cbjuder någon våda för ångbåten, då den iträffas ute i öppna hafvet, det är endast. ss egenskap att kunna stänga hamnarne, m gör den till den svåraste fienden. Att de åsigter som här uppställas, endast va sin fulla tillämpning under normala förillanden, är en sjelfförstådd sak. Det är mligen tydligt att undantagsfall kunna inäffa, då ingen trafik är möjlig under en 1 af året, hvilket senast inträffade år 1871 der Februari, Mars och April, men också ir denna vinter så sträng, som den ej vat på nära femtio år. Dylika undantags: Il inträffa ytterst sällan. (Forts.) I ett brefkuvert med Lybecks poststämI och dessutom försedt med stämpeln: vonsulat de Belgique å Lubeck ha vi motgit följande, med diplomatisk noggrannhet tryckta skrifvelse: Till Redaktionen af Aftonbladet. Stockholm. J min egenskap af medlem af Juryn för Utlningen i Moskau tillåter jag mig uttala de INA tvmnathiav arm da Svanalra nd n