Aftonbladet – 3 augusti 1872, sida 3

LITTERATUR-TIDNING. Innehåll: Spr åkvetenskapliga iga skrifter. — Rn. B., Nandbok för Svenska jagtvänner. — Diverse bokbandelsnyheter. — Dansk Nit teratur. — Litteraturoch konstnotiser. Språkvetenskapliga skrifter. Dansk Synonymik ved P. E. Miller, med tidli gere Arbeider af B. G. Sporon, L. Heiber; 2og I; Hi Smidth, besörget ved P I Dahl. Tredie Udgave. benhavn, Gyldendalske.; Bogh., 1871—1872. (595 och LXXXVIII sidd. j Retskrivnings-spörgsmaalet i dets EE for Literaturen og Folket. Af Prof. K. Rovsing. Kjöbenhavn, Gyld. Bogh., 1871. De Romanske Sprog og Folk. Af Joh. Storm. Kristiania, Cammermeyer, 1871. För nära etthundra år sedan började konferensrådet Sporon, då lärare för kronprinsen, sedermera konung Fredrik VI utgifva en räcka afhanålingar om Eenstydige danske Ords Bemerkelse, hvilka vunno mycket bifall på grund af undersökningarnas skarpsinne och den sinnrika framställningen. Sedermera offeåtliggjorde åtskillige författare mer eller: mindre betydande bidrag till samma ämnes belysning och 1829 utgaf biskop P, E. Miller sin bekanta danska synonymik, hvilken utom Mäillers egna forsknin gar upptog Sporons samtliga artiklar m. m. Det nu föreliggande arbetet är en ny upplaga af den, med ytterligare bidrag ur Millers efterlemnade papper tillökade, redaktion af verket, som 1853 utgafs af prof. F. P. J. Dahl. Då de nordiska tungomålens ursprungliga tillgångar och material äro enahanda; och äfven de härur jemnsides utbildåde, skilda skriftspråkens olikhet i mångt och mycket är mera skenbar än verklig, måste en undersökning af danska språkets synonymer till god del gälla äfven det svenska språkets entydiga ord. Det är af detta skäl vi påpeka i fråga varande arbete, hvilket ingalunda uteslutande är ämnadt eiler tillgängligt för filologer, utan äfven åt hvar och en, som har kärlek för sitt språk och bemödar sig att blifva herre öfver dess tillgångar, erbjuder en lika väckande och underhållande, som lärorik läsning. Det bifogade registret öfver samtliga upptagna ord underlättar arbetets begagnande i förekommande fall. Dencrättskrifnings-konservatism, som alldeles icke vill lyssna till några skäl, har funnit en målsman i prof. Rovsing. Ståndpunkten betecknas med all önsklig klarhet i detta yttrandet: at skrive et Sprog orthographisk er at skrive det i Overensstemmelse med den i Sprogets Literatur herskende almindelige Brug, hvartill förf. fogar en polemik mot ordet rättskrifning, ett dåligt ord, säger han, som gjort mycken skada, i det att mång ga, af ifver att skrifva rätt, kommit att skrifva 0-0rtografiskt (1). Att. anföra skäl emot en åsigt, hvilken nekar att ett språks ortografi bör inrättas i största möjliga enlighet med det, som förnuttigtvis måste vara skriftens ändamål, och hvilken Söker sitt förnämsta stöd i ett omotiveradt anfall på en riktig öfversättning (rättskrifning) af ett främmande ord (ortografi) vore i sanning spild möda, närmast jemförlig med att disputera med en döfstum. Dem, som i vårt land kunna ha behof af författarens bistånd, vilja vi emellertid ej undanhålla kännedom om tillvaron af hr Rovsings skrift. Bland dess många märkvärdigheter förtjenar anföras förf:s oskyldiga tro, att svenskerne sige gjerne Välskrifning i samma betydelse som — rättskrifning. Den här ofvan nämnda afhandlingen, af en ung norsk författare, om de romaniska: språken och folken utgör en till akademiska! kollegiet i Kristiania afgifven berättelse om en studieresa i södra Europa, för hvilken