Aftonbladet – 2 augusti 1872, sida 2

att tillfredsställa sin onkel något förminskat den stela högragenhet han förutinlagt i sitt sätt emot Helene. Mr Trehernehade ifrigt underblåst och uppmuntrat den vaknande böjelsen hos dotter-dottern för brorsonen, genom att vid alla möjliga till fällen tala med henne om hans goda egenskaper och särdeles vackra utseende. Hon återvände verkligen till skolan med den fixa id6en, att hon var kär i sin kusin, och — om naturer lika hennes kunna älska — älskade hon honom utan tvifvel — d. v. 8 tyckte om honom för hans fördelaktiga yttre och kanske äfven för trotsigheten i hans beteende att undvika henne. Det finnes en del menniskor, och Heålene du Broissart var bland dessa, hvilka ju mera ni kurtisera dem, ju mindre tycka de om er, men hvilka, om ni förbise dem, störta sig på er, som rasande hundar. Hon svärmade nu vildt för George Treherne och gjorde hvarenda flicka inom skolans murar till sin förtrogna, så att hennes kärleksgriller voro åtminstöne ingen hemlighet. Under allt detta blef Helene icke mera förfinad eller verldsdam än hon var, då vi sågo henne sist. Hennes uppfostran gick naturligtvis framåt, men mycket långsamt, Det var sannolikt, att hon skulle komma att vandra sin väg genom lifvet utan att alltför groft förgå sig, och miss Plimpton hade upphört att hoppas på mer. Helene hade riktigt bekommit de tvenne brefven från John Read. Är det möjligt, att icke ens det första hade någon makt att röra henne, skrifvet som det var så kort efter afbrottet från hennes förra lif? Jo! det rörde henne — såtillvida att det kom hennes kinder att flamma. hennes andedrägt att flämtande frampressas och hennes hjerta att slå våldsamt icke af glädje och ihågkommen kärlek, nej blott af fruk