Aftonbladet – 1 augusti 1872, sida 2

språk och fylla deras spalter under denna döda tid, står i främsta rummet franska nationalförsamlingens antagande af tullen å råämnen, Alla franska tidningar äro nära nog ense om att beklaga denna beskattning; men under det några, såsom Siecle, försvara vensterns uppträdande, derför att den vill gifva utlandet säkerhet för det nya stora lånet genom att åstadkomma jemnvigt i budgeten och välta ansvaret på högern, som småningom förkastat inkomstskatten och alla andra skatter på samma grundval, gifves det andra tidningar, såsom Journal des Debats, hvilka tadla, att man å båda sidor har gjort en nåtionalekonomisk fråga till en politisk; att många, för att göra Thiers till viljes, röstat för en skatt, som de fleste äro ense om att ogilla, och icke ha bekymrat sig om förlusterna för handeln och industrien, om blott en seger kunde vinnas öfver politiska motständare, samt att åtskilliga protektionister hafva röstat emot och många afgjorda frihandelsmän för lagen. Tretio af de medlemmar af församlingen, som den 19 Januari förklarade sig villiga att principielt gå in på denna beskattning, hafva nu af politiska skäl röstat emot, deribland så framstående medlemmar som hertig dAudiffret Pasquier och Broglie samt de tvenne legitimisternel. Dabhirel och Lorgeril, under det Gambetta,l. förut frihandelsvän, energiskt kämpat förl densamma. Den nämnda tidningen har starkt betonat, huru Thiers för att genomdrifva sin vilja än har talat om den franska indu-I striens sjunkande, hvarför den behöfde en varsam behandling och understöd, än har påstått, att den mycket väl kunde uthärda en skatt på råämnen, utan att exporten derigenom skulle förminskas. Det fattas emellertid icke fakta, som borde hafva varnat Thiers för att beträda protektionismens väg. Under det i fjol en större införsel af råämnen egde rum än under något år före kriget, har blott och bart den långvariga diskussionen af skatteförslagen framkallat en stagnation uti införseln från kolonierna, och man fruktar till och med en handelskris, som skulle kunna störta flere af de största handelshusen, Äfven hota tvålfabrikerna i Marseille att inställa sin verksamhet, om tullen på oljefrö sättes för Thögt, och af samma fara hotas silkesfabrikationen, enär man efter kriget har i LomIbardiet lagt den största vigt på att utveckla såväl silkesodlingen som tillverkningen af T varor, hvilka förut uteslutande kommo från Frankrike. 1870—71 aftog silkesmarknaden på de flesta franska handelsplatser, under -Idet den ansenligt steg i Milano, Turin samt li flere tyska och schweiziska städer. En I dylik lyftning utmärker äfven sockerodlin-Igen och. raffinaderierna i Mellanitalien, i Isynnerhet hvad Lucca angår, hvilket äfven I till en del härrör af de tunga skatter, som I trycka denna tillverkning i Frankrike och I som hafva gjort att socker nästan alldeles licke begagnas af menige man, derför att I det är för dyrt. Men intet af dessa missförhållanden gör något intryck på Thiers, som tror sig bättre förstå saken än alla -landra menniskor, och man får väl derför -I vänta, tills framtiden öfverbevisat honom, ,Isåsom det redan skett såväl med afseende -I på det ökade brefportot, hvilket har minskat 1 li stället för att öka postinkomsterna, som 3 I med afseende på skyddet för den inländska -I sjöfarten, som har skadat i stället för att . gagna sjöstäderna, på samma gång det väckt a I ovilja mot Frankrike i t. ex. England och r I Grekland, med afseende på hvilka länder 1 I det redan börjat tillämpas. Att tullen på råämnen skall åstadkomma samma verkan torde icke vara något tvifvel underkastadt; de främmande makternas obenägenhet att gå in på några modifikationer af handelsfördragen vitnar om deras obenägenhet för Thiers handelspolitik och att de mycket väl skulle kunna vara i stånd att taga revanche, Sålunda skall Belgien mycket väl kunna beskatta vigtiga franska varor, både sidentyger och viner, och dess vigtigaste exportartiklar till Frankrike, nemligen jern och kol, skall sistnämnda land icke kunna undvara. Att man i England — ehuru säkerligen af andra grunder — äfven framkommer med förslag om exporttull på kol, bådar icke något godt för dess stämning gent emot den omkastning, som nu inträdt i Frankrikes finansstyrelse. Såsom ett egendomligt drag i Thiers po litik bör märkas lagförslaget om att åter. gifva de orleanska prinsarne deras år 1852 indragna gods. Då det först framlades, skedde det, såsom vore det en sak, hvilken kräfde skyndsam behandling, en handling af rättvisa, mot hvilken ingen invändning kunde göras. Förslaget gick till ett utskott, och detta fann bland annat, att likasom år 1819 Carl X (fem år innan han blef konung) gaf sina gods åt hertigen af Berry, så var det äfven Ludvig Filips rättighet att göra detsamma för sina söner. Vidare måste godsen, äfven om de vore hemfallna till sta ten, återgifvas derför, att aftalet mellan ho nom och folket om ständig besittning af kro nan bröts 1848. Visserligen framstäldes från republikanernes sida flere invändningar mot förslaget. Så fordrade man t. ex. att prinsarne skulle styrka sin åtkomsträtt till godsen, d. v. s. bevisa sin faders rätt att öfverlemna dem åt sina söner genom en akt, som var bestämdt stridande mot det lagliga förfaringssättet; stämpelafgiften be talades nemligen först flere år senare, Vi dare erinrade man om att Ludvig Filips ri kedom förskref sig från en utomordentlig do. tation, som Ludvig XVIII efter restaura tionen gjorde af statsegendomar, och att hans söner ingalunda ha skäl att beklaga sig då de i alla fall höra till de rikaste män: Europa. Det var dessutom gå många an dra som lidit undey kejsardömets godtyck lioheta. ach våldgavstem mntan att ni mar e d 8 y r 8 d p g d 8 n p d f f 0 t 1 1 1 1 1 1 j i 4 —-— Fö, b) AR RE st eT rim PRE Fi Mö ir PRE