Aftonbladet – 1 augusti 1872, sida 2

slagsmål, kunde knappast igenkännas för blåa. Näsa och mun, välformade af naturen, voro uppsvälda af samma skäl, under det att hela hans yttre menniska i afseende på kläder bar en sorglig prägel af den högsta liknöjdhet och brist på oinvårdnad. De trasiga kläderna voro öfverhöljda af lera och håret hade vuxit så långt samt hängde gå tofvigt, att äfven det bidrog till den öfriga skepnadens osnygghet. Till och med hans kamrater, tarfligt som de sjelfva voro klädda, anmärkte den ytterliga vårdslösheten hos honom, Jack, min gosse, du kunde just behöfva dig ett ämbar vatten till en tvättning, sade den yngre af dem, då han tog emot ölstopet, iDet kan väl händaz, var det liknöjda svaret, i det han satte sig ned bredvid dem, modstulet lutande hufvudet i händerna. Har du ätit middag, Jack? frågade de krön 2Åhja, så mycket jag hbehöfverz, sade han. Jag tror inte jag skulle bry mig om att äta, till och med om jag vore på lordmayorns middag. sia går åt dig? Åh, det är mycket det, som ni säkert inte skulle begripa. Törsten är en plåga, som jag får pvkrt att bota -Ingenting tyckes hjelpa för den, sade han sorgligt skrattande. Ja, det är en plåga, som ökas ju mera du försöker att stilla den, svarade den ene af dem, Jag råder dig att lägga bort din törst om du vill stanna qvar vid det här arhetet. Jag skall tänka på ditt råd när jeg får tid. Efter en stunds tystnad tillade han: Kamrater! hvar ligger det ställe, som kallas Blackheath?