Aftonbladet – 1 augusti 1872, sida 2

fläsk, hvilket de med en stor fällknif skuro sönder på en gammal sammetsrock, som de bredt ut framför sig såsom bordduk. Hvar är ölet, Joe? frågade den äldre af de tyå. Det kommer2, svarade den andre, zen af karlarne skulle bära hit det. Hvilken? Kents-Jack ! Hvad för slag! Du har väl aldrig lemnat dina pengar åt den drummeln och väntat att få något för dem — då ha vi nog sett allt vi få se af vårt öl — han tycker fä mycket om sådant sjelf för att komma håg, om kannan är hans eller våra Åh, det har ingen fara! Så illa tror jag honom inte, fast ju i längden ej ivill ta nh honom, Han är värst till att supa Uva rnn , Ibland sm; ältosumn RR FAkade Tkr vå gel i går qväll med en af de ånvevr a. Tuppen med flaskan och det har kommit till förmans öron, och jag har hört att han tagit reda på namnen på de värsta i dag, för att stryka ut dem, Om det är sant, så får Kents-Jack nog sitt respass, ty det är en vilder best. Föremålet för deras samtal kom långsamt gående emot dem, bärande framför sig ett bleckstop, fullt af öl, Hans utseende var tillräckligt eländigt att nogsamt vitna om nattens orgier. Vi hafva sett honom förr, men skulle knappast kunna känna igen denna modfälda, förstörda skepnad. Kents Jack, den vilde utsväfvande lösdrifvaren, var ganska olik John Read från Chelton Marsch, äfven sådan vi sågo honom sist i det ohyggliga dryckesuppträdet på Tre muntra bönder, och likväl var det just samme man, som nu nalkades. Hans blåa ögon, blodsprängda af utsväfningar, märkta och igensvullna efter