Aftonbladet – 1 augusti 1872, sida 2

Jernmanufakturen i Eskilstuna. Enskilda underrättelser från denna för ernoch stålförädlingen högst vigtiga plats örmäla att konjunkturerna för afsättning Vf dess tillverkningar knappt någonsin vait fördelaktigare än nu. Den på alla områden vakna företagsamhetsandan har naurligtvis haft en stor inverkan på produktionen derstädes. En lifligare efterfrågan har höjt prisen och framkallat en ökad verksamhet. De fleste fabrikanter hafva varit öfverhopade af beställningar, som blott med största svårighet kunnat fullgöras, och en följd deraf har varit att de förut alltför låga arbetsprisen närmat sig riktigare värden. Dessa fördelar hafva dock tyvärr för en del af arbetspersonalen gått förlorade derigenom att öfverskottet af arbetsförtjensten icke användts till en verklig förbättring af lefnadsvilkoren eller till betryggande af framtiden, utan i stället såsom medel till förskaffande af oädla njutningar och till förminskning i arbetstiden... Det lär nemligen i Eskilstuna finnas arbetare — visserligen ett fåtal, men dock alltid för stort — som låtit de förhöjda arbetslönerna locka sig att inskränka sitt arbete till tre å fyra dagar i veckan, tillbringande de öfriga i sus och dus. Några sådana oordningar, som arbetsinställelser i större skala, hafra väl icke egt rum, och de fordringar på större arbetslön och förkortadt dagsarbete, som vid en af de större verkstäderna förekommit, hafva förmodligen haft något skäl för sig, då de genast i godo blifvit uppfylda. En strike i egentlig mening låter ock svårligen tänka sig af arbetare, hvilkas disciplin i allmänhet är så slapp, att de, när de behaga, kunna för en eller flere dagar afbryta sitt arbete. Härmed må dock ingen förebråelse anses riktad mot arbetareklassen i dess helh-:t inom nämnda samhälle, Flertalet, särdeles af de yngre, utgöres af aktningsvärda personer med en riktig uppfattning af arbetets betydelse och de förpligtelser, som det ålägger. Agmärkningen mot bristande disciplin är naturligtvis af det slag, att den i första rummet drabbar arbetsgifvarne och endast i mindre mån arbetarne sjelfva. Emellertid är det för ett industriidkande samhälle ett stort problem att lösa att ej blott kunna uppehålla sina näringar under goda konjunkturer, utan ock kunna motstå verkningarna af de dåliga. Förnämsta vilkoret för uppnåendet af ett dylikt resultat är införandet af förbättrade arbetsmetoder, hvilka åstadkomma en produkt, som ej blott till qvalitet utan ock i prisbillighet uthärdar täflan med utlandets. Detta kan endast ske derigenom att mekaniska krafter, der så ske kan, sättas i stället för handarbete, hvarigenom äfvenledes industrien göres mera oberoende af den goda viljan eller skickligheten hos en eller annan arbetare. Att det oaktadt den större förmågan, intelligensen, fliten och ordentligheten alltid ega sitt värde och betinga ett högre pris faller al sig sjelft. Redan för flere år sedan hade dessa san ningar kommit till ett visst, ehuru väl ej alldeles obestridt erkännande af industri idkarne i Eskilstuna. Handskickligheten har alltid derstädes varit högt värderad. och i viss mån äfven med rätta, Utan tvif: vel har också detta samhälle framvisat prof derå, som ländt det till största heder. Men då fråga varit om en tillverkning i stort att fullgöra mer omfattande beställningar 0. d., har det alltid legat efter, och följden har varit att det åt sina tillverkningar al drig kunnat förvärfva någon fast plats verldsmarknaden. Närmaste orsaken här till sökte man, icke i sin egen oförmågs att deltaga i den stora konkurrensen, utalr i borttagande af de skrankor, som förme nats utgöra ett skydd mot den samma. Sjelfv: faktum lät emellertid icke förneka sig, nem ligen att äfven i Sverige en god afsättning af engelska och tyska smidesprodukter egde lrum. Då vaknade sjelfuppehållelsedrifter och man lärde sig inse nödvändigheten del