Aftonbladet – 31 juli 1872, sida 3

stämd. Denna gång förflöto flera dagar, ionan hon åter kunde visa sig i mottagningsrummet. Hon låg på en soffa i sitt toilettrum, blek och medtagen samt i en särdeles vemodsfull sinnesstämning. Då hon ej ville att Grace för hennes skull ständigt skulle sitta inne, hade hon öfvertalat henne att taga en promenad. Grace var på Elfridas uppmaning just beredd att gå ut, då kammarjungfrun anmälde besökande. Mrs och misserna Treherne; jag sade att ni mådde illa, men damerna önska att se mistres ändå. Åh! jag kan inte taga emot dem, sade Elfrida missnöjdt. Hvarför komma de hit och besvära en? Kära Grace, gå ned och säg, att jag inte är frisk nog att taga emot någon. Men, söta Frida, det gör dig väl ingenting, om du ligger stilla och de för nägra minuter stiga hit in, Jag skall bedja dem inte dröja länge hos dig. Nej, jag vill inte, sade Elfrida bestämdt. Jag kan inte tåla de menniskorna, och jag behöfver ej taga emot dem. Men, Elfrida, tänk på om hvem dn talar, sade Grace förebrående, då Elfrida i närvaro af en tjenare tillät sig så häftiga ut låtelser. Jag tar inte emot någon utaf dem, upprepade Elfrida, och återtog sin lektyr. Sålunda fick Grace det oangenäma uppdra. get att för Crossleydamerna söka uppge ett antagligt skäl, hvarför Elfrida icke ville mottaga dem inne hos sig. Hon fann dem allesammans vid mycket sträfva lynnen och deras beteende andades en kylighet, hvilken icke minskades, då hon förläget framförde systerns vägran att i dag se dem. Elfrida mår verkligen inte väl, mrs Tro