Aftonbladet – 31 juli 1872, sida 2

STOCKHOLM den 31 Juli. ) 1 Bland de märkligaste företeelserna i när-l; varande tid är den strid som nu pågår mel1: an det tyska kejsardömet och den uitra-1 montana katolicismen. Bismarck har redan ! sin kamp mot ultramontanerna gått. allt-: för långt för att kunna draga sig tillbaka, : ifven om han skulle vilja det, och det enal. steget förer med obeveklig konseqvens detj andra med sig. Han måste under denna strid alltmera drifvas till att söka stöd hos de radikale och rationalisterne. Så har man verkligen sett hans organ Norddeuische Allgemeine Zeitung I Bitt bekämpande af de kyrkliga anspråken åberopa Arnold Ruge. Att Bismarck söker sina bundsförvandter på detta håll måste göra ett besynnerligt intryck hos hans gamla vänner, de högkyrklige lutheranerne, hvilka på sin tid på det ifrigastö togo påtvens parti, då han låg i strid med Garibaldi och revolutionen. Om Bismarck i sin kamp mot katolska kyrkan understödjes af de radikale, måste man be fara, att turen snart skall komma till den protestantiska kyrkan; livadan också en brytning inträdt mellan Kreuzzeitung och regeringen, Ett ännu svårare motstånd möter hans politik inom den katolska kyrkan, huru mycket understöd den än kan påräkna af det gammalkatolska partiet, Olyckan är, att tyska regeringen icke vill låta de religiösa frågorna lösas endastpå öfvertygelsens väg genom att lemna full frihet åt de olika riktningarne, utan äfven på detta område söker att göra statens förmyndarskap gällande och derigenom framtvinga en yttre uniformitet. Härigenom bringas religionspartierna att öfvergå till politiska strider och faran af ett religionskrig fram: kallas, hvilket kunde blifva farligt för det tyska rikets nyvynna enhet och säkerligen skulle blifva förstörande för Preussens supremati. Större delen af Sydtyskland fortfar att vara katolskt, och om än några franska tidningars påstående att Bismarck genom sin senaste politik förspilt frukterna af segrarne vid Sadowa och Sedan måste anses öfverdrifvet, är det dock otvifyelaktigt att den religiösa ainlinien ännu består, och att denna skall visa sig farligare för Preussen än den politiska, om Bismarck låter det komma till ett religionskrig. Det hjelper icke, att han med kraftig hand kufvar hvarje motstånd inom kejsardömet; om blott den religiösa fanatismen kommer till utbrott, skola de underkufvade se sig om efter främmande bistånd. Katolikerne vid Rhein börja redan vända sina blickar till Belgien, katolikerne i Posen till Ryssland. Ännu starkare känna sig de sydtyska katolikerne dragne till Österrike, som Preussen för alltid velat utesluta från Tyskland. De fördrifne jesuiterne finna en tillflyktsort i Tyrolen, hvarifrån de med lätthet kunna fortsätta striden mot Bismarck. Det katolska Österrike kan icke i denna punkt underordna sig det protestantiska Preussen, och alla Bismarcks fordringar om att fortsätta förföljelsen utanför Tysklands gränser ha varit fruktlösa. Icke en gång Ungern vill utestänga från sitt område de från Tyskland fördrifne jesuiterne. De tyska nationalliberala tidningarna angripa derföre nu med mycken skärpa den af dem förut så högt uppburne Andrassy. Här är en punkt, der tyska regeringen svårligen kan påräkna Österrikes medverkan, ty de faror, som en anslutning till hennes åtgärder mot jesuiterne skulle bereda hof vet i Wien, äro allt för stora för att kunna uppväga fraktan att stöta sig med det mäktiga grannriket. Hvad Italien beträffar, så finnes ingen anledning att denna stat skall för att följa den preussiska politiken i spåren gå ifrån Cavours program: En fri kyrka i en fri stat. Den 16 Juli började i Frankrike ge neralinspektionerna, hvilka äro afsed