Aftonbladet – 30 juli 1872, sida 3

BLANDADE ÄM NEN. — Amerikansk musik. Såsom bekant har nyligen en stor musikfest gifvits i Boston och amerikanarnes öfverlägsenhet på så många områden har äfven framstått der — hvad massan och stojet angår. Omkring 20,000 röster utgjorde kören, omkring 2.000 man sutto i orkestern: 800 violiner, 24 flöjter o. 8. v.,o. sg. v. till 14 stora pukor, 1 pukkoloss samt en monstertriangel. På programmet förekommo sådana namn som Sebastian Bach, Händel, Haydn, Mendelssohn och Rossini, men särskild dragningskraft utöfvade en -Ljungeldsromans-, sjungen af 5000 höga sopraner med ackompagnement af 50 genomträngande flöjter. Till det egentliga konsertprogrammet hörde också några populära hymner, sånger m. m., i hvilkas utförande äfven åhörarne voro anmodade att deltaga, så att man räknade på minst 50,000 strupar. De sjungande klappade naturligtvis allesammans händerna åt hvaranra; det var en verkligen stozmande applåd och effekten af både det ena och andra var oöfverträfflig. Europa kan gå hem och lägga sig, Det kan betraktas som en lycka, att Amerika icke blott är denna jättemusiks sanna hemland, utan också bomullens bästa växtplats; ty hela porsonalen kan näppeligen bruka för mycket omull i öronen, då en dylik infernalisk musik står på programmet. Amerikanarne äro öfvertygade derom, att den musikaliska konsten står mycket högt hos dem, och de hafva något skäl till ex sådan tro, efter som Europas största virtuoser ju täfla om att öfbjuda hvarandra i att vinna gunst vester om atlantiska hafvet, De påstå väl, att deras enda ändamål är att få den största möjliga summa af gyllena dollarg, men amerikanaren vet bättre besked. Henrik Herz var en af de första pianovirtuoser som besökte Nya verlden och han upplefde der många äfventyr. En gång kom han till en stad, der allt var ordnadt på förhand. Konserten var annonserad, publiken var samlad, blott en sak var glömd, nemligen — pianot. Dock, egentligen var det ej glömdt; men oaktadt alla visste att Herz var en stor och ryktbar virtuos, hade dock ingen tänkt på att pianot kanske var så stort, att han icke kunde bära det på sig. Den stad, der händelsen passerade, har nu kanske många tog tusenden af invånare, men var den tiden i sin linda och några planos kände man ej till, man hade blott — ha en emigrant — ett gammalt instrument, som hade ett och annat gemensamt med ett klaver, men mer med ett hackbräde, Medan detta hemtades hittade en persen på att uppmana Herz att sjunga och han lät ej truga sig, utan sjöng verkligen; Hertalet af åhörarne ansåg att han just var virtuos i sång och faun hans tarfliga stämma med okonstladt föredrag riktigt hänförande. Slutli gen anlände instrumentet — ostämdt och sakbande åtskilliga strängar. Men det gjorde ingen ENBLAD rt