Aftonbladet – 30 juli 1872, sida 3

så blef det stackars oerfarna hjertat, som på sitt instinktlika sätt sökte handla rätt, jagadt ut igen och tvingadt att spela sin roll i det menskliga lifvets drama. I bör: jan återsåg hon med skygghet sin mans kusin och undvek omsorgsfullt att blifva lemnad ensam med honom, fruktande, att han skulle erinra henne om de olycksaliga ovd, hvilka lika tydligt som åratala försäkringar upplyst dem båda, att de voro dyrbara för hvarandra. Hon kände honom icke och hon bäfvade för några hänsyftningar i det ämnet. George Treherne hade föga förtroende till gqvinnorna i allmänhet, föga förtroende till deras kärlek, beständighet och dygd; och likväl undertryckte den känsla, som intagit honom för Elfrida, alla de sträfvare och mindre tillissfalia dragen i hans karakter, gjorde honom rädd att yttra ett ord, eller rikta en blick, som kunde beaudla renheten i hennes själ och som skulle komma henne att tänka sig honom sämre än han var, eller önskade vara. Ehuru han visste att han älskade henne — ehuru han tillbragte sina nätter i vaka och undran öfver denna nya, sällsamma känsla, hvilken nu genomträngde honom, och som upplöste sig i en enda djup suck vid tanken på, att den hos honom måste blomstra, lefva och dö inom sig sjelf, utan hopp att någonsin få bära sällhetens frukter, genom den belöniag som kärlek väntar från den älskades hand — ehuru George Treherne denna gång sjelf älskade varmt — han, som varit van att eröfra utan kärlek -— drämde han dock aldrig här om Seger, — Han skulle hellre velat dö, än vinna den. — Han kände, att det skulle varit den högsta förbannelse, ja! död åt honom sjelf, om han blefve orsaken till en fläck på hennes renhet, en smärta i hennes bröst Alltså hade han strängt vördat hennes tystnad och skygg: fördel RR JR et och ingenting annat, än en ofrivillig blick ibland, förrådde att den afmnans händelser icke Y9ro utvisade ur hans minnes elgedom — ingenting, det vill säga, tills 285 om af desta dagar inföll, hvilka EI