ionen af Journal des Debats och blef först lenna tidnings korrespondent i Spanien och sedan i Italien. Guizot utnämnde honom till consul i Mazatlan (Mexico) och sedermera ill konsul i Jassy. 1848 års revolution itergaf honom åt privatlifvet. Han sysselsatte sig nu med litterära arbeten, ända till less han år 1859 grundlade Opinion Nationale. Den aflidne prins Jeröme hade utverkat tillåtelse för honom att utgifva tidningen, som förblef organ för prins Napoleon (hvarför Gueroult icke heller år 1869 omvaldes till lagstiftande kåren, i hvilken han år 1863 invalts såsom oppositionel deputerad) ända till den 4 September år 1870, från hvilken tidpunkt han i åtta månaders tid var i öppen strid med prinsen, såsom det uppgifves derför, att denne på ett något barskt sätt återfordrade de penningar han försträckt Opinion Nationale. Från denna tid slöt sig Gu6roult till Thiers politik, Han var en förfaren publicist och saknade icke insigter. Dock stod han icke i högt anseende såsom politiker. Den rättvisa måste man emellertid göra honom, att han alltid förblef sina frisinnade åsigter i religiöst hänseende trogen och att det ultramontana partiet i honom förlorar en af sina afgjordaste motståndare. Paristidningen Union offentliggör ettnytt manifest af Don Carlos. Det är dateradt spanska gränsen den 16 dennes och är stäldt till befolkningen i Catalonien, Aragonien och Valencia. Manifestet uppmanar ännu en gång spaniorerne att taga deli befrielse verket, som snart skall blifva en verklighet. Don Carlos förklarar ännu en gång, att han skall återställa de fueros, som blefvo indragna af Filip V, tilläggande, att han skall sammankalla folket, för att i förening med det antaga de fueros, som tiden kräfver.