Aftonbladet – 30 juli 1872, sida 2

unda förstånd och Grants förnämsta för-ti jenst är i det republikanska partiets ögon d len, att han gjort till sin uppgift att beskydda s: ydstaternas färgade befolkning och värnalk m dess rättigheter. Demokraterne ha na ti urligtvis alltid varit bittra motståndare till lå ekonstruktionspolitiken. De hata grundsat-s: en om negrernes likställighet och inse att lenna politik är farlig för den demokratiska äran om de särskilda staternas rättigheter. Ändtligen är det sakförhållandet, att nesrerne vilja rösta med republikanerne i sölern, tillräckligt till att öfvertyga demokraerne om det olämpliga i att gifva de svarte valrätt. För några veckor sedan var den republikanska pluraliteten för Grants återval så öfverväldigande stor, att demokraterne icke hade någon utsigt att hindra detta; men i elfte timmen har en söndring inom det republikanska lägret gjort det möjligt för dem att uppställa en kandidat. Demokraterne måste af flere skäl föredraga Greely framför Grant. Han vill nemligen gifva de enskilda förbundsstaterna den största möjliga sjelfständighet och han vill upprätthålla de hvites herravälde i södern, hvilket Grant icke vill. Greely har länge varit representanten för alla de entusiastiska sekter, som kämpade för negrernes frigörelse. Negrerne känna derföre mycket väl till massa Greely, och en stor del af dem skall säkert rösta på honom. Den lågande ifver han förut lagt i dagen i sina anfall mot demokrakraterne, gör honom dessutom mera välkommen för dessa nu, då han börjat luta åt deras sida. Men frågan är, huruvida de missnöjde republikanerne skola följa honom . nu, då han slutit sig till deras motstånda-. res principer. Huru stort de radikale re-l publikanernes missnöje med Grant än kan . vara, kunna de dock knappast önska att se . en demokratisk president vid makten. Detj kan för öfrigt märkas, att från den stund Greely framställde sig såsom demokraternes kandidat, har icke en enda framstående republikan uttalat sig för honom eller an-l: slutit sig till Cincinnatioch Baltimore-. konventen. Till och med Sumner, som är Grants bittraste fiende, vill icke gifva Greely det minsta understöd. Så länge icke en betydlig del af republikanerne förklarar sig vilja rösta för Greely, hvarpå ingenting häntyder, kan Grants återval betraktas såsom betryggadt. Detta vill med andra ord säga, att unionens princip skall segra öfver federalismens id. Ett telegram till Daily News från Nordamerika betecknar deremot stämningen i de flesta stater såsom mycket gynnsam för Horace Greeleys kandidatur. I Saint Louis har den bekante senatorn Carl Schurz hållit ett tal, i hvilket han uppträdde mot Grant och uppmanade valmännen att rösta på Greely. Han uppläste tillika ett bref från den sistnämnde, i hvilket han utlofvar en fullständig reform af administrationen. Schurz menade, att en storartad omhvälfning i Amerikas inre förhållanden var oundgänglig och att denna omhvälfning skulle absorbera de nuvarande politiska partien, rensa administrationen från alla orena element och medföra en fullständig försoning mellan nordoch sydstaterna. RR mm RK NS MH: hd et FR nt od vt nt RR RO NG TS Under det de tyske bankirerne teckna sig för de oerhördaste summor till det nya lånet, lägger den tyska pressen i dagen en viss bitterhet mot Frankrike. Hvad som väcker hans harm, är dels Thiers segerrika kamp för en stor krigsbudget, dels den förväntade glänsande utgången af det stora lånet, som gifver ett nytt bevis på Frankrikes outtömliga kredit. Köln. Zeitgs korrespondent i Paris gifver sitt dåliga lynne loft i följande yttranden: Thiers stöter Europa för hufvudet genom att uppsäga handelstraktaterna, men begär i samma ögonblick, att det skall låna Frankrike sina penningar, oaktadt detta land isolerar sig och vill blifva en påle i köttet på de industriidkande nationerna. I samma möte, i hvilket Thiers segrade öfver frihandelsvännerne, utfor han i förbittrade ordalag mot legitimisten vicomte de Meaux, som knappast är mindre patriot än Thiers, men som har sqvallrat ur skolan och låtit förstå, att man icke torde kunna göra räkning på allianser i Europa, då man samtidigt ville införa skyddssystemet och företaga storartade krigsrustningar. Nordd. Allg. Zeit. för den 23 uttalar först i en ledande artikel sitt missnöje med den ton, som är förherrskande i franska nationalförsamlingen, och fäster derefter sina läsares uppmärksamhet på följande uttalande af Thiers i mötet af den 20:de: Hvad afses med reduktionen af armeutgifterna? En förminskning af effektivstyrkan och af kadrerna. Hvad effektivstyrkan ahgår, har jag alltid fasthållit, att infanteriregementen på 12—1500 man icke förtjena att kallas regementen; de måste minst räkna 2000 man. Fräga hvarje allvarlig militär, om ett regemente, som räknar Mindre än 2000 man, duger att raskt gå öfver från freds: till krigstfot. Det ministeriella bladet tillägger: Man iohemtar häraf ett intressant faktum, nemligen att det vid frågan om beskattningen af råämnen egentligen gäller att med 75,000 man infanteri öka armens mobiliseringsförmåga, Denna omständighet är utan tvifvel af intresse för hvarje allvarlig mjljtär. Den 21 dennes afledi Vichy hufvadredaktören för Opinion Nationale, Adolphe Gu6roylt. Han var vid sin bortgång 62 år gammal, I sin ungdom hade han anslutit sig till Saint Simonisterne, med hvilka han alltid förblef i förbindelse. Sedan detta samfund blifvit upplöst. inträdde han i redak