Aftonbladet – 29 juli 1872, sida 3

Kapital och jordbruk. Till Redaktionen af Aftonbladet. Tiderna förändras och vi med dem är en gammal och känd sats, men en hastigare och mera i ögonen fallande förändring i alla ekonomiska förhållanden inom vårt land har väl näppeligen förefallit än på de två sista åren. Lika nödigt som det är att icke låta invagga sig i förhoppningar, att denna gyllene tid skall hafva särdeles lång varaktighet, lika nödigt är det ock att på ett klokt sätt göra sig tidsandan till godo och söka åstadkomma nyttiga företag, hvilka icke allenast strax bära goda frukter, utan äfven i en aflägsen framtid kunde vara gagnande, men som icke kunna åstadkommas under tryckta eller mindre gynnsamma tider. Hur hastigt opinionen kan vexla, har denna tid visat oss. Under de svåra och tryckta tiderna fingo den fria räntan, frihandelsprinciperna, franska handelstraktaten och provincialbankerna uppbära den svåraste skulden till allt ondt, och många hårda om dömen fälldes såväl öfver bankerna, som kanske ännu mera öfver upphofsmannen till de ofvannämnda författningarne. Det var ock i sanning en högst bekymmersam tid, endast gyllene för hrr exekutorer, kuratorer och rättens ombudsmän, hos hvilka, pris vare vår lagstiftning på detta område, en icke ringa del af gäldenärens tillgångar stannade, och kreditorerna fingo litet eller intet. Ej underligt att jordegendomar då föllo i vanvärde och att inteckningar deruti miste krediten. Likasom genom ett trollslag hafva dessa förhållanden blifvit omskapade. De förut bundna kapitalerna hafva inom hela Europa blifvit lössläppta och en icke ringa del deraf strömmat från utlandet till Sverige, dels för exporterade varor, dels för inköp af egendomar och dels för placering i bolag och bildandet af bankrörelse. Räntan har sjunkit lägre än den någonsin tillförene varit, om vi undantaga en mycket kort period på femtiotalet, ett inhemskt fondsystem har ändtligen kommit till stånd, en otrolig mängd bolag hafva bildats för industriella företag alla riktningar, fabrikerna blomstra och jordbruket har kommit till heders samt inteckningar i jordegendom blifvit begärliga, på samma gång som jordvärdena stigit. Tre svåra missväxtår och sedan 2 å 3 års rika skördar torde böra tillmätas största anparten i orsaken till dessa vexlande förhållanden i jordbrukarens ställning, men erfarenheten har dock tydligen visat, att farhågan för de olyckliga följderna af räntans frigifvande, frihandelsprincipernas tillämpning m. m.. var inbillad och opinionen hos den tänkande-och upplysta allmänheten gifver nu tvifvelsutan statsrådet, frih. Gripenstedt full rättvisa för hans kloka statsmannaåtgärder samt anser dem såsom en biomg orsak till det nuvarande välstånet. Samtidigt med öfriga gynsamma förhållanden har, specielt för jordbruket, inträffat den lyckliga omständigheten, att jordbrukaren numera kan erhålla en god och hastig inkomst genom ändamålsenlig ladugårdsskötsel och genom användandet af artificiella gödningsämnen till billigt pris, samt att han just genom dessa medel jemväl förbättrar sin egendom. De höga trävaruoch kolprisen borde äfven mana till klok skogshuskällning, då en välskött och bördig skogsmark troligen kan lemna lika stor ärlig nettobehållning som åkerjorden, helst när man tager i betraktande att återväxt till kolskog, pappersved och pitprops q fordrar på långt när så många är som återväxt till sågtimmer, och att skogshushållningen under vissa förhållanden och i vissa trakter kanske bör baseras på en återväxt af endast de mindre dimensionerna. Sorgligt nog synes det likväl, att en klok skogshushållning icke gör sig gällande hos flertalet af skogsegare, utan att desse antingen sjelfve sköfla sina skogar eller sälja egendomarne till personer, som endast spekulera på vinsten att göra sammaledes. Komme deremot skogsegendomarne i händerna på ett bolag med full insigt om skogarnes verkliga värde och som kanske just beräknade att i framtiden hafva största Vinsten af sina -egendomar, skulle förhållandet blifva helt annorlunda. Vi hafva kommit till dessa betraktelser dels genom tanken på de stora kapitalbildningar, hvilka redan förefinnas och som man kan förutse skola i ännu större skala uppstå såsom en följd af den stora allmänhetens inträde i lifränteförsäkringsanstalter, om denna id kommer att utveckla sig så, som önskvärdt är och man har anledning att hoppas, och dels genom tanken pål len associationsanda, som är dagens lösen och onekligen den bästa häfstång till stor-: artade industriella företag. Man kan göra sig en föreställning om de belopp, hvaröfver lifränteföfrsäkringsanstalterna i en framtid kunna komma att förfoga, då man af Fosterländska stiftelsens sista årsberättelse erfar att en enda lif ränteförsäkringsanstalt redan disponerar 5 millioner samt heräknas att denna fond skall