Aftonbladet – 27 juli 1872, sida 3

böjd för det förra och det låg ej i hennes älskliga lynne att bli det senare. Hon var kanske litet tystare än vanligt, det var alltsammans, och som hennes man tillbragte större delen af eftermiddagen i sitt rum, hade han ej tillfälle att lägga märke till hennes sinnesförfattning. När de träffades vid frukosten, höll han en liten skrifven biljett i handen. Min kära vän!sade han (med detta tilltalsord grydde blidheten i hans lynne). Jag äter middag på messen i dag -jag har just nu fått ett bref från Digby. Det var roligt det, William; hon sade inte som de flesta hustrur skulle hafva gjort, då kanske jag kan få gå på konserten. Hon hade haft alltför många prof på både huru han kunde uttrycka sig och se ut, när han var ond, att hon skulle känna sig frestad störa den art af frid, som nu rådde dem emellan. Han åt sin frukost med god smak och talade derunder flera gånger om, huru han skulle tillbringa sin dag. På eftermiddagen, då George och agnes återkommo, funno de man och bhbustru tillsammans i förmaket. Den fintlighet, med hvilken Agnes drillade samtalet för att få William att erkänna, att han mottagit en inbjudning till middag uti det 120:des mess, var sannerligen värd att höra. Slutligen utropade hon med en väl spelad öfverraskning: ; Skall du, William, äta middag på messen och Elfrida således stanna ensam hemma! Då måtte du väl inte hafva något emot, att vi taga henne med oss hem på tå -det är sista qvällen vi hafva George hos 088. Det stred nu icke längre emot hans behag, att Elfrida skulle lemna hemmet och derför bifölls det.