Aftonbladet – 25 juli 1872, sida 2

redan förut är förtviflad. Du ligger här dag ut och dag in, har inte aning om hvad som sker i den yttre verlden, hyarkep om kärlek eller hvad som rör min ficka, och ändå gör du upp i din hjerna, att hon är falsk och otrogen och vågar berätta mig en sådan lögn. Det är en lycka för dig, at du är en gvinna, ty den man finnes inte till, som efter sådana ord till mig skulle ege hopp att göra det längre. en sjuka hade icke under lappet af veckan suttit uppe i sin säng, men hennes färfäran vid åhörandet af sonens raseri var så stor att hon reste sig upp i sittande ställning och gjorde några svaga försök att med ar marna utsträckta vidröra honom. Han steg upp och undvek henie. Hvad vet du väl om henne, fortsatte han i samma ton, att du vågar säga hor är falsk, du, som icke en gång har set huru vacker hon är — och jag — jag son har räknat hennes hjertas slag, inte en utar hundrade gånger — du vågar disputera mec mig och anse mig för en galning, som sätte! min lycka på spel, blott för att bli bedra gen af henne — men det är ep lögn, el helvetisk lögn! Jag har tåligt burit all detta för din skull — jag har förnekat mig att se min hjertevän derföre, att den qvinna som nu säger mig att Nell är falsk, bac mig stanna hos sig. Men nu gör jag de inte längre! Jag vill gå till min Nell, oc! när jag får henne tillbaka hit, skall du er fara om jag inte haft förmåga att binda e! flickas hjerta vid mig under ett par måna ders skilsmessa. Han höll på att lemn: rummet under det han talade, men henne: matta röst hejdade honom. O, John! Min son! Gå icke från mig i afton! Det var ej min mening att sår: dig, och med händerna utsträckta mot ho