Aftonbladet – 25 juli 1872, sida 2

fven blifvit sanktionerad af drottningen.c ill Kölnische Zeitung skrifves härom frånls sondon den 18 dennes: Då jag i dag begaf mig till underhuset, ar det icke för att öfvervara förhandlinarna — dagordningen var allt annat än ockande — utan för att tala med en parlanentsledamot. Slumpen var mig emellertid ärvid så gynsam, att jag fick tillfälle att fvervara ett märkvärdigt ögonblick i Engands parlamentariska historia. Då jagl: rädde in i korridoren, väckte det genast nin uppmärksamhet att så få voro närvaande. På min fråga om orsaken härtilll. ick jag det svar, att många åtföljt talmanen till öfverhuset, för att åhöra, huru : unglig sanktion gafs åt en mängd lagar,l land dem äfven den så mycket omtvistade agen om hemlig omröstning. I den säkra örväntan, att någon rörelse skulle uppstå, lär talmannen kom tillbaka och meddelade esultatet, gick jag in, Snart hördes ropet: Hr talmannen ! Alla aftogo strax hattarne, vilka, som bekant är, i regeln sitta på mfvudet, och sedan talmannen intagit sin oplats, meddelade han, att Hennes Majestät senom en kunglig kommission sanktionerat stt stort antal biller, bland hvilka äfven oillen om sluten omröstning. På den ministeriella sidan af huset, der ifråga varande lags försvarare, Gladstone, Lowe, Forster, Stansfield, markisen af Hartington, Grant Duff m. fl. befunno sig, hördes ett svagt: ;hör! hör! hvilket gaf de konservative anledning till ironiska utrop och ett förfärligt sorl. Sedan det ministeriella partiet, som var talrikast representeradt, sålunda blifvit ntmanadt, började det ropa med starkare och fastare röst, och sedan denna strid fortfarit en stund, måste man efter talmannens förfaringssätt vid omröstningarna förklara det för otvifvelaktigt att bifallsropen voro i majoritet. Sluten omröstning vid valen är således nu införd i England. I engelska underhuset framställde sir J. Blennerhassett nyligen ett förslag, att staten skulle köpa de irländska jernvägarne och höll dervid ett tal, som kastar ett märkligt ljus öfver förhållandena i detta land. Enligt hans framställning lider Irlands materiella välstånd betydligt af de talrika jernvägsbolagens brist på samarbete, och det kan knappt med rätta sägas, att linierna bilda ett sammanhängande nät. För närvarande finnas 56 jernvägslinier i Irland, hvilka hvardera i genomskärning hafva en utsträckning af 48 engelska mil. Hvarje linie tillhör ett bolag, och då de olika bolagen icke äro sinsemellan öfverensstämmande, då afgångsoch ankomsttiderna icke gripa in i hvarandra, och då materielen endast kan nyttjas på den bana, den tillhör, så står jernvägsväsendet ungefär, på samma ståndpunkt i Irland som för femtio år sedan i England, hvilket lägger oöfverstigliga hinder i vägen för en sund och kraftig utveckling af landets egna hjelpkällor. Utgifterna för att köpa jernvägarna skola efter Blennerhassetts mening icke öfverstiga 27 millioner pund, och han tror, att regegeringen genom att inrätta driften på ett tidsenligt sätt skulle kunna räkna på en årlig inkomst af 100,000 pund, under det aktionärerna hittills icke hafva haft någon som helst ränta på sina penningar. Markis d Hartington, understatssekreteraren för Irland, medgaf, att det irländska jernvägsväsendet befunne sig i en fullständig oordning, och upplyste, att regeringen inom kort sjelf skulle framlägga ett lagförslag i samma riktning. Det är rätt betecknande för bolagens ställning till saken, att då kapten Tyler af engelska regeringen blifvit sänd för att undersöka jernvägsförhållandena, stego jernvägsaktierna 7 till 8 procent. Enligt de senaste underrättelserna om valen i Ungern är regeringspartiets seger — oaktadt alla de bearbetningar, som från dess sida egt rum — icke så öfverväldigande som man i början trodde att den skulle blifva. Det räknar endast 23 röster mera än på förra riksdagen, Ett af de val, som i början mest oroade i fråga varande parti, var Kossuths; Denne valdes i distriktet Hadmezo-Vasarhely! mot den moderata vensterns kandidat, Stephan Teletzky. Men man lugnade sig snart i detta hänseende. Kossuth har nemligen skrifvit ett bref till sina valmän, i hvilket han förklarar sig icke kunna mottaga valet. På samma gång begagnar han tillfället att uttala hela sin tanke om författningsarbetet af år 1867, Enligt hans öfvertygelse är det nu inom österrikiska monarkien rådande dualistiska systemet liktydigt med ett omotiveradt uppgifvande af Ungerns oförytterliga rättigheter. Denna kompromiss står i motsägelse med folkrättens fordringar och landets pligter. Den har gjort landet misstänkt i dess grannars ögon, gjort det ungerska namnet förhatligt tvörallt. Den har i fråga om de inre förhållandena gjutit olja på passionernas eld och söndrat medborgarne i stället för att förena dem; den har försvagat i stället för att stärka; den har endast skapat fiender i stället för att förena vänner, enom sina följder har kompromissen undergräft grundvalarne för denungerska konstitutionen. Den har infört lagstiftningen och administrationen på en falskwväg. Den förlamar landets verksamhet, är stridande mot nationens anda i politiskt hän seende, komprometterar dass gkopomiska in. tressen, hindrar frihetens demokratiska utveckling, förfalskar alla styrelseprinciper, gör den ministeriella ansvarigheten till en lögn och den parlamentariska formen till en mask, bakom hvilken absolutismen döljer! sig. Den måste i en kanske icke adlägsen framtid leda till ett borgerligt krig, förenadt med ett anfall utifrån. Af dessa skäl anser Kossuth fortfarande, att kompromissen är orättvis opolitisk ogh farli ack han kan ingälunda he ralta den ästa den!