Aftonbladet – 24 juli 1872, sida 2

—— — — — — — — — rrr —.— OO X X X X 5 denna tid, ehuru en otillräcklig beklädnad äfven gjorde sitt till att öka deras lidande. Knubbiga små bytingar hade under hela den grymma vintern barfota lekt sina lekar utomhus, med de trashöljda lemmarne knottriga och röda af köld. Yngre män hade gått till sina dagliga förrättningar utan annat skydd öfver det bruna bröstet än hvad de nyttjade i varmaste sommarväder; kanske en och annan lindat kring halsen en blå eller röd halsduk, virkad af fästmö eller hustru, Äfven qvinnorna — unga mödrar med de varma brösten svällande af mjölk och andra, uttröttade och utsläpade af de trägna sysslorna i deras mångtaliga familj, hvilka beröfvat sig sjelfva hvarje klädtrasa de rimligtvis kunnat umbära för att dermed hålla blodet varmt och rinnande hos sina små — äfven de hade sett årets mörka månader komma och gå, utan att hafva dukat under för den oblidkeliga vintern, mot hvilka deras tunna bomullsklädningar voro ett dåligt värn. Flere små nyfödda hade dock under denna tid likt blommor tittat ut i lifvet och lika hastigt vissnat, bortfrusna genom kylan i den verld, till hvilken de blifvit födda. Åtskilligt äldre folk, hvars svaga kroppskonstitution under flere år tappert stridt mot fattigdom och nöd, hade äfven dukat under för denna sista pröfning och nedlagt sina vapen. Det fanns dvek en, om hvilken alla trott att hon skulle varit den första att gå all verldens väg, men som likväl ännu sträfvade med — och denna var John Reads blinda moder. Denna isiga Majeftermiddag låg hon i sin bädd, skyld med allt hvad af kläder fanns i stugan, svag och huttrande; men ännu lefvande och, såvidt man kunde bedöma, icke nära döden, ehuru hon under flere månader måst ligga till sängs, En