Aftonbladet – 24 juli 1872, sida 2

gradvis tilltagande svaghet hade smugit sig öfver henne, allteftersom hösten framskri dit, början af vintern såg henne, der nu början af våren fann henne — i hen: nes bädd — men då hon nu öfverlefvat den kalla årstiden, ansågs äfven att hon skulle kunna lefva öfver sommaren — främst bland alla trodde sonen härpå När derföre presten i församlingen med delade honom, att hon icke hade långt qvar träffade honom denna underrättelse som et! hårdt slag. Under de månader, som derpå förflöto, utan att profetian gick i fullbordan. hade dock sorgen hos John något hunnit att lägga sig — han började nästan hoppas att ännu länge få behålla modren, som, ehurt hon var klen och lidande, dock alltid hade för honom ett varmt hjerta och ett innerligt välkommen, En annan sorg hade deremot icke ett ögon blick lemmat honom, den nemligen, som ge nom skilsmässan från Helene förbittrad hans lif och ideligen fann näring genom hen nes oafbrutna tystnad. Den frätte på hans hjerta natt och dag, förändrade hans utse ende från det af en glad, sorgfri yngling till en mager och svårmodig man — Ja den hade till och med gripit in i hans mo raliska varelse och gjort honom till en dag drifvare och drinkare från att hafva vari en nykter och alltid arbetsam menniska, Så mycket hade Helene du Broissart at svara för, rörande John Read, ty aldrig hade ett ord från henne anländt som sval på de tillgifvenhetsfulla rader han sändt, e heller på det ytterligare bref, som kort der på följde det första. — Hon hade mottagi dem båda; dock är här icke stället att nt orda om hennes känslor i denna sak, — Bristen på underrättelser från henne var när: att göra honom vansinnig, — Modren kunde