Aftonbladet – 23 juli 1872, sida 2

sade öfversten, belåten med sitt eget infall såsom varande ungkarl och af samma åsigter som George i afseende på fruntimren. Han såg på Treherne, väntande att han skulle instämma i skämtet, men blef förvånad öfver hans tystnad; Mår ni fullkomligt väl, Treherne? Ni ser inte så liflig ut som vanligt. Fullkomligt väl, öfverste; jag är endast itet fundersam för denna Canadaresa. Kan vi ge mig Burroughes adress? — han är nog den af den tre, som sannolikast antar bytet. Adressen är arm6-och navigationsklubben. Ni är mycket angelägen härom, Treherne. Hvar är nu all er lust för äfventyr och oassion för storartade jagter?Åh, den har inte försvunnit, öfverste; nen saken är, att jag för närvarande inte jar någon af mina vänner derute och gerna såge att min resa kunde uppskjutas ett år. Ja, jag skall göra allt hvad jag kan för r, Treherne, Ju snarare ni sjelf sätter er verksamhet, desto bättre, i fall det är ert ullvar att blifva resan qvitt; det är mins sann ingen tid att förlora, När kommer ni lit tillbaka? I slutet af nästa vecka — med ert tillstånd, herr öfverste, säger jag nu farväl — ag vill vara tidigt i staden i morgon för utt om möjligt sjelf råka Burroughes Stanna och supera. med mig, Treherne. Nej, jag tackar er, sir. Jag lofvade Digby att äta hos honom. Mycken tack ör er vänlighet, herr öfverste! — god natt ! Jermed skildes de — George fann Digby räntande vid qvällsbordet, på hvilket alla nöjliga läckerheter, gästen till ära, Voro ippdukade. Dessa två voro verkliga väner, tillgifna, uppriktiga och förtroendefulla. teorge tänkte icke etb ögonblick för Digby emlighålla hvad som passerat mellan hol