Aftonbladet – 18 juli 1872, sida 2

STOCKHOLM den 18 Juli. j: I dag är der ett stort jubel öfver helal.Norges land, ty en fest firas der, som till och med under ett folks hela lif är sällspord nog. I dag anser sig nemligen Norges folk, såsom ett och enigt, hafva lefvat i tusen år. Det var på denna dag för etttusen år sedan som Harald Hårfager genom : det segerrika slaget vid Hafrsfjorden gjorde ett slut på de många små välden, i hvilka landet före honom varit deladt, och lade det helt och hållet under sin spira. Den stora tanke, som låg häri och under tidernas lopp blifvit allt fullständigare utvecklad, blef till välsignelse för Norge, och derför har dess folk i dag uti sina tempel åt konungarnes konung hemburit sitt lof och sin tacksägelse derför att det så länge fått bestå såsom ett enda helt och fritt folk. Ehuru dagen högtidlighålles öfverallt i Norge, är dock festens brännpunkt det lilla Haugesund på det sunnanfjellska Norges vestkust, der ett monument reses öfver den man, af hvars bragd landets enhet blef en följd och som derför med rätta anses för den historiske representanten af den samma. Äfven här varande norrmän hafva deltagit i firandet af denna betydelsefulla fosterländska fest. Kl. 11 på förmiddagen hölls en tacksägelsegudstjenst i Ladugärdslands kyrka, hvilken bivistades af här varande medlemmar af norska statsrådet, svenska statsrådets samtlige ledamöter, öfrige norska embetsmän, norska skarpskyttebataljonens befäl och manskap samt andre här vistande norrmän med deras familjer. Predikan, före hvilken afsjöngos psalmerna 130 och 157 ur norska psalmboken, hölls af kyrkoherden m. m. Lindsten öfver Davids 100:de psalm såsom text. Den inleddes med de fyra första verserna ur Davids 90:de psalm, och dess betraktelseämne var: De maningar, hvilka Norges tusenårsfest i dag ställer till Nor ges folk. Under predikan afsjöngs en koral, till hvilken. professor Dietrichson författat särskilda ord. Efter predikans slut sjöngs norska psalmen n:r 97. Kongl. hofpredikanten Widn och pastorsadjunkten Klingstedt, klädde i mess-skrud, förrättade altartjensten, hvars högtidlighet förhöjdes genom den förstnämndes herrliga messning. I afton gifves å Alhambra å Djurgården af här varande norrmän en fest, dervid pro fessor Dietrichson kommer att hålla festtalet, och för hvilken vi i morgon få närmare redogöra. Samtliga norska och en stor del svenska fartyg hafva flaggat dagen till ära. Orden till den förut omnämnda koralen hade följande lydelse: Herre, som Rigerne holder i megtige Hender, Tusinde År erfor Dig som en Dag, når den ender, Menneskets Kår Teller de flygtende Är, Takken til Dig vi opsender. Thronerne styrtediog sank for den sterke Betvinger, Meegtige Folk i et Stormvejr udsletted Din Finger, Men ved Dit Ord Holdt Du vor Fedrenejord Mildt under kjerlige Vinger. Rejs jer, I Tider, som svandt, at af varslende Stemmer . Slegten jer Bröde, jer Dom og Forsoning fornemmer, Sönners Bedrift Tyde den veidige Skrift, Sagaens Runeskjold gjemmer. Rejs Dig, o Nytid! Vort Rige står grundfast i orden, Freden har kronet vort Är og velsignet os Jorden, Seklernes Nöd Frihedens Morgensol bröd, Bönhört vor Lengsel er vorden. Herre! Bevar nu vort Land i de Tider, som komme, Drag ej i Vrede imod os Udslettelsens Domme, Skjenk os din Änd, At vi i Kjerligheds Bånd Virke vort Fedrelands Fromme. Styrk Du vor Drot og vort Folk, til Din Are at bygge, Stole ej stolt på vor Kraft. men i Dig vere trygge, Sign Du vort Land Tag det fra Fjeldtop til Strand, Gud, i Din skjermende Skygge!