Aftonbladet – 13 juli 1872, sida 3

LITTERATUR-TIDNING. Innehå!l: Läsning för folket; 4:de bandet, 2:dra häftet. Relorme penitentiaire. Apervu sur la legislation et les etablissements pånitentiaire en Sutde, par G. Fr Almqvist. — Reforme penitentiaire. Reponse du royaume de 8uide au questionnaire du Congres international de -Londres. — Något om vederlaget för tackjernstionden, med särskildt afseende på Nora, Hjolsjö m. i. bergslager, af J. Johansson. — Handbok för resande i Sverige, af C. M. Rosenberg. — Norska och danska bokhandelsnyheter. — Litteraturoch konstnotiser. Läsning för folket. Ny följd. Fjerde bandet, andra häftet, (Norstedt Söner.) Det häfte af denna periodiska publikation, hvilket i dagarne lemnat pressen, är ett nytt vitnesbörd om företagets förtjenstfulla ledning, i det ämnen äro valda, som stå i närmaste samband med allmänhetens intresse och behandlas af författare, som med sin egenskap af vetenskapsmän förena ett fullt populärt framställningssätt. Sålunda möter oss först en högst läsvärd uppsats (hvarå fortsättning följer i ett kommande häfte) om Grönland, af docenten 5. Berggren, hvilken under 1870 års expedition var professor Nordenskiöld följaktig på en flere dagars vandring inät landet. Särskildt denna äfventyrliga färd gifver författaren anledning till en förträfflig utredning af hvad den så mycket omtalade inlandsisen egentligen vill säga, en fräga, som till och med i en så mycket spridd och så högt ansedd tidskrift som Petermanns Geographische Mittheilungen ej längesedan på ett ganska vilseledande sätt utvecklades, i det man der sökte göra antagligt att Grönland vore blott en krans af smärre öar. Hvad utgör Grönlands inre? frågade, om vi ej missminna oss, den tyske artikelförfattaren och svarade med mycken emfas: Grönland har intet inre, en uppfattning som för läsare af den svenske författarens på egna forskningar stödda uppsats skall förefalla lindrigast sagdt mycket besynnerlig. Företrädesvis är Grönland egnadt, yttrar sålunda herr Berggren, att framställa en bild, som till fullo motsvarar värt eget fosterlands utseende uti en långt aflägsen forntid. Grönland, som är minst 200 mil långt och 100 mil bredt och upptager en rymd så stor som halfva Europa, har, så vidt man vet, endast få fjälltoppar, som uppnå samma höjd med eller öfverstiga de högsta i Skandinavien, och det är derför naturligt, att på denna vidsträckta yta landet måste slutta endast mycket långsamt mot hafvet. Man vinner derför i detta land en bekräftelse med afseende på ett förhållande, som vid betraktande af isens rörelsei vårt land tordeförefalla en hvar svårfattligast, nemligen huru isen kunnat nedglida öfver vårt land, som äfven, i stort sedt, företer blott en ringa sluttning, samt hura densamma under en så beskaffad rörelse bildat ett sammanhängande helt,