Aftonbladet – 11 juli 1872, sida 2

jag först helsat på din mor, sade Elfrida. 2Det vore bättre att vänta. Du skall få helsa på henne, återtog han, amen jag ämnar inte längre underkasta mig de här dumheterna, och innan hon visste ordet af, hade han knackat på en dörr och fört henne in i modrens rum. Det hysteriska anfallet hade upphört. Sonens återkomst skulle möjligen icke åstad: kommit en så häftig sinnesskakning, men nyheten, att han hemförde en hustru, för hvilken hon måste stiga upp och kläda sig ordentligt, angrep genast hennes svaga nerver. Hon var mycket godmodig, men också mycket enfaldig och hade särdeles stor respekt för sin äldste son. Då William helt oväntadt steg in med Elfrida, upphörde hen nes tårar af ökad förvåning. Utan några preliminärer sade han; Sr Jag står inte ut att vänta längre, mamma, Min hustru är trött efter den långa resan och behöfver gå till hvila; kyss henne nu och önska henne god natt, så få ni i morgon ytterligare göra hvarandras bekantskap. Morgondagen gaf dock intet gynnsamt tillfälle härtill, Då William gick ned för att supera efter att hafva lemnat sin hustru, som han trodde på god väg att insomna, kastade hon sig i förtviflan fram och till baka i bädden; ångestfulla snyftningar och utrop, de skola aldrig komma att älska mig! Q, mamma! O, Graceh tvingade sig fram ur det genombeklämda hjertat, Ingen stärkande slummer beskärdes henne den natten. William sof för tungt att höra de djupa suckarne eller känna, hära hon i feberaktig häftighet ideligen vände sin kudde, för att finna svalka för sitt glödande huf: vud. Påföljande morgon voro dock nattens härjningar allt för synbara. Den dag, hon skulle uppträdt som mest till sin fördel för