mycket besvärlig sysselsättning. Elfridas armar värkte och hon orkade ej att trycka ihop låset på den nu åter fullstoppade natt säcken, utan lemnade den öppen och började en generalsökning uti den, som hennes man nyss. förut genomletat....Hela dess innehåll upptogs och på botten lågo de efterfrågade plaggen röda, hvita, blå och randiga om hvarandra, fastän han uti sitt otåliga rifvande-bland kläderna ej kunnat finna dem. PElfridg tog upp dem för att sedan åter nedlägga allt det andra, men just som hon skulle. börja dermed, tilltog yrseln; det susade för öronen, svartnade för ögonen och hon föll afsvimmad ned på alla kläderna. Uppassaren, som straxt derpåinköm, sprang genast för att meddela den nyanlände engelsmannen att hans lady blifvit sjuk — och då William Treherne skynsamt -kom in, såg han henne icke genast bland alla de utbredda hoparne af brokiga klädesplagg. Naturligtvis var han mycket ledsen, naturligtvis-bade han aldrig. tänkt sig att hon var så trött; naturligtvis bad han henne icke mera söka reda på någonting åt honom den natten; men Elfrida hade svimmat, det var nu ett faktum -och i all sin godhjertenhet ville hon ej att han skulle anse det som sitt fel, utan bäda bemödade sig att ignorera heia tilidragelsen, hvilket bäst bevisade att det verkligen var ens fel — och detta Williams; han syntes emellertid mycket benägen att-om möjligt reparera det..— En-bädd anordnades på soffan och Elfrida lades iden; —huru rörande älsklig hon såg uti all sin blekhet, tillbakalutad på kuddarnet — nattdrägten gaf hennves ansigte ett för. klaradt uttryck, hvarje åder aftecknade sig tydligt —.påden -.-marmorhvita pannan och ögonen voro slutna. Ända till morgonön satt Willam med hennes