Aftonbladet – 10 juli 1872, sida 3

fråga, hvarföre han, så gammal, lemnade hemmet, svarade han, att han hade tvenne söner, som för omkring fyra år sedan res till Amerika, De hade der båda tagit tjens som drängar, genast fått 600 riksdalers lör hvardera, under det att de i Sverige gåt för 50 rdr, med en arbetstid stundom frår kl. 4 förmiddagen till 10 på aftonen. Eftel tre års vistelse i Amerika hade de spara så mycket, att de gemensamt ktnde inköps ön röjd farm om 60 acres, och deras arbete hade sedan dess, eller under det sista året lyckats så väl, att de, för att få sina gamla föräldrar och yngre syskon dit ut, kunna underkasta sig den utgift af 1000 rår, som resekostnaderna uppgingo till. Gabben sjeli tycktes emellertid våra föga animerad för resan, ty — tillade han — Hade mina söner i stället skickat mig -de hundrade riksdalerna kontant, hade jag föredragitatt stanna qvar och för denna summa inköpa en liten lägenhet, då barnen sedermera fött gifva sig ut att tjena. En gammal qvinna, synbarligen lidande af en svår bröstsjukdom, berättade att hon hade fyra barn i Amerika, deraf två söner, hvilka nu skickat biljetter till. hentie och en qvarvarande syster. Gumman var nöjd och glad, fröjdade sig åt barnens goda ekonomiska ställning samt önskade endast att få behålla helsan tlli dess hon hunne öfver till de sina. En-annäan qvinnå, omkring 40 år gammal och med fyra minderåriga barn; berättade att hennes man, en f. d. torpare, för tre är sedan rest till Amerika, då han insåg att han icke här kunde försörja de sina. För att kunta änträda resan, hade han då måst dels låna, dels afyttra. Redan efter åtta måna ders vistelse derstädes hade han återbetalat de upplånade penuingarne, samt sedan dess skickat. sin familj i underhåll 640 rdr. För några veckor sedan sände han biljetter såväl till hustrun som. de fyra barnen, gäl lande ända till Gallsbury; samt-dessutomen vexel å rdr 60 rmt. En ung kraftig bonddräng från Småland, med -en viss beslutsamhet i sitt ansigte, berättade att ban dels upplånat penningar, äg afyttrat hvad han kunde för att komma öfver: Hade ni ingen plats hemma? frågade ag. l Jo visserligen och med inte så dålig lön, 150 rdr om året. Men hvarföre öfvergaf ni en sådan ställning 7s Jag kunde inte lägga af något för framtiden. Nå, huru vet ni att detta låter sig göra I Amerika ? Jo, flere bekanta från min socken, hvilka farit dit för någrä år sedan, hafva skickat penningar och biljetter till slägtingar och vänner. Har herrn någonsin, fortsatte han med ett illparigt leende, sett någon svensk beroende jordbruksarbetare kunna skicka pengar till anhöriga utomlands eller bringa sig i en sådan ställning, stt han kunnat taga lera af dem till sig? Jag medger att jag stod svarslös inför lenna enkla fråga: Den jag derpå talade vid var en medelilders jordarbetare från Hvetlanda. Han hade realiserat sitt lilla jordbruk, för att zomma öfver till -slägtingar-oeh goda Vän rer, af-hvilka ban erhållit flerfaldiga uppnaniogar att resa, Hade icke detta varit versoner, på hvilka han obetingadt kunde ita (han visade mig flera bref), skulle han visserligen icke gifvit sig af, ty om det än stundom var svårt och bekymmersamt hemna, höll han dock den svenska torfvan kär, pen de fördelar han kunde hemta derute roro efter hans förmening så öfvervägande, itt han icke. tvekade. Det:var en lugn och esinningsfull man, som synteshafvagrundligt underatpå saken innan hanfattade sitt beslut, nen som nu också af intet-lät ändra. sig. Politiska rättigheter, sade han, fästa vi 38 mindre vid, möjligen äfven mindre vid katterna, ehuru jag anser kommunalutkylderna vara otäckt dryga, men se visseten, att när man är utarbetad icke hafva ågot för ålderdomen, det är det som drifer oss ut. På min fråga om icke de goda ren medverkade till en bättre ekonomisk tällning, sva ade -han, att detta visserligen ore fallet, men då man i allmänhet. hade kuld på jorden, kunde ett eller annat godt r, då för öfrigt spanmålsprisen vanligtvis öllo, icke vara tillfyllestgörande. De nödjelpslän, som understundom utdelades bland ommunernä i hans hemort, ansåg. han icke allmänhet medföra den nytta, man afsåg 1ed dem. Så hade nemligen i den socken, er han bott, år 1868 en summa af 5000 dr utdelats såsom lån bland behöfvande minre jordbrukare och torpare. De tvenne förta åren skulle ränta. efter 6 procent -betaas, men under de trenne följande skulle lået fullständigt amorteras, . Det var i de esta fall,. påstod-han,: hardt-nära :omöjligt tt fullgöra dessa vilkor, och de lemnade låen ansåg han derföre mera vara en stunens än någon varaktig hjelp. Längst -akterut, på den..del af. däcket der migranterna hade tillåtelse -att vistas, såg an under hela öfverresanen familj, bestånde af man, hustru, tvenne fullvuxna flicor och trenne gossar, hvars. omständigheer syntes vara ganska goda att döma af läder och resgods. . Det förhöll sig äfven å, ty på mina frågor erhöll jag den ovänade upplysningen, att mannen, förut bergsjan i Filipstadstrakten, realiserat. alla sina lhörigheter och sålunda fått tillsammans n summa.af 5000 rdr. Af dessa penningar ade han 2000 rdr-med sig, de öfriga skulle