Aftonbladet – 10 juli 1872, sida 3

al2at familj; Visserligen såg man bland de smigrerande ferä, synherligast bland frön timren, i hvilkas anleten röjde sig bedröf velse och oro, och mången tär såg jag fäl las egnad åt vänner och anhöriga och de gamla fäderneslandet, som kanske just der före att det fordrär arbete och försakelser ligger hjertat så mycket närmare, men i allmänhet syntes en viss sorglösket, blandad med beslutsamhet, göra sig gällande och I hos icke så få spårade man tecken till den otvetydigaste glädje. — Hela kajen var gar. nerad dels af nyfikna, men i öfrigt ointresserade åskådare; dels af dväårvarande vän ner och anförvandter, hvilka med synbarligen mycket mera rörelse än emigranteria sjelfva medelst viftningar och slängkyssar gåfvo sin saknad och sina välönskningar tillkänna. Att en dylik scen, der större delen af de agerande personerna voro instängda å ett -Ijemförelsevis trångt däck, icke skulle sakna I sina koniska pölntör, faller af sig sjelf och mångfaldiga gånger måste mät trots den stämning, som det hela framkallade, draga på munnen åt de löjliga sitiationer, som skapades af otympliga bonddrängars och Tjäntors försök att, uppklättrande på hbvarJ andras tyggart, ännu en gång söka tppfånga en. helsting från någon kär person. Emellertid lyfte fartyget ankäret och ångade omkring -kl. 108 e m. ut ur hamnen. Scenen förändrade sig nu. Afskedet var förbi, den sista tåren borttorkades, och tiden togs nu uteslutande i anspråk af praktiska böstyr, såsom resgodsets uppsökande m. m. Sedan jag fått imifa säkert ned i aktersalongen, som hvad komfort och elegans beträffade lemnade intet öfrigt att önska, begaf jag mig ned till den för emigranterna afsedda delen af fartyget, der möttes af en syn, som i intet fall kände anses tillfredsåtälla de fordringar ihän äfven tur den ansprökslösaste synpunkt torde kunna ställa å de ångbåtsrederier, som åtaga sig det ansvarsfulla kallet att befordra passagerare och främförallt sådane, hvilkas tillgångar icke sätta dem i tillfälle att begågiå n dyräre och till följd deraf beqvämare plats. Det må vara en sanning, att då emigranterna i större antal samtidigt komma ombord med kistor. och klädsäckar samt dessutom af! afskedstagande och andra bestyr äro förhindrade att egna sina tillhörigheter vederbörlig tillsyn, alltid någon oordning skall inträda och svårighet att genast få redä på sitt förefinnas, men utan tvifvel skulle med någon mera omvårdnad och eftersyn från böfälets och besättningens sida månget obehag kunna besparas emigranterna, som hafva skyldighet att medhafva sängkläder fgamt nödvändiga matkärl. En annan icke oväsentlig orsak till dessa första obehag är äfven frånvaron af bestämda och afstängda sängplatser, ty de hyllor, som, den ena öfver den andra, löpa längs efter fartygets sidor, 6 fot breda och med ett mellanrum af knappa 4 fot, utgöra endast fortlöpande plana ytor, der styrkan och oförskämdheten alltid veta att bereda sig brorslotten. Det var en pinsam syn att se mödrar, stundom med 3 å 4 minderåriga barn, hänvisade till ett utrymme, som i bästa fall kunde vara tillräckligt för en person, och fastän, som det af befälet påstods, fartyget på denna plats skulle kunna rymma ännu några hundrade personer, fanns det likväl ganska många, som måste reda sin säng på durken och ett icke obetydligt antal föredrog att tillbringa natten på däck. På samma gång jag anmärker detta beklagliga missförhållande, som allmänt öfverklagades å fartyget, anser jag mig böra nämna, att de ångbåtslinier, som besörja emigrantbefordringen från Liverpool till Förenta Staterna, icke hafva. någon skuld häratinnan, ty linien Göteborg—Hull besörjes uteslutande af den i Hull etablerade firman Wilsons ångbåtar (ett filialkontor fin-: nes äfven i Göteborg) och hvarje konkurrens på denna linie har hittills visat sig vara omöjlig. Så satte för några år sedan Allan Brothers komp. eller, som deti dagligt tal kallas, Allan-linien, af omsorg för le emigranter som begagnade dess fartyg, en beqväm ångbåt mellan Göteborg och Hull, men detta företag måste dock snart af rent skonomiska skäl afbrytas. Natten passerade emellertid ock dagen lerpå hade en viss slags ordning inträdt ifven-i fartygets nedre regioner, och jag företog mig nu en rond bland emigranterna för att genom samtal med hvar och en särskildt söka utleta hvilka de örsaker voro, som förmått dem att utbyta möjligen mindre men måhända säkrare inkomst, som fälerneslandet erbjöd, mot den de kunde bereda sig på andra sidan hafvet. Jag skall, 1å jag i Liverpool kommer ombord å ett större emigrantfartyg och således får tillfälle att ividstfäcktare skala fortsätta mina undersökningar, äfvensom efter mina resor ide uden yttersta vesterns: stater, der de skanlinaviska emigranterna hufvudsakligen slå ig ner; återkomma, till ..detta intressanta imne, värdt ett så allvarligt betraktande, nen de upplysningar; som. jag. erhöll .omvord å Orlando, der jag samtalade: med. de leste af emigranterna, äro af alltför. stort ntresse och alltför mycket belysande i sak, vtt jag skulle vilja undanhålla dem Aftonoladets läsare. Så mycket framgick otve;ydigt, att af alla de orsaker, man. i Sverige illskrifver emigrationen, endast ytterst få ga gällande kraft, och som härutinnan emisranterna torde ega det ojäfvigaste vitnesbördet, låter jag dem sjelfva tala. Den första jag närmade mig var en gammal gubbe, närmare 60 år, som med hustru och fyra barn var på färd utåt, På min KeA RO REAR li ET