Aftonbladet – 10 juli 1872, sida 3

ordiga epistlar till sin mor, utan att deri omnämna sin förlofning. Hade han stannat i Indien, skulle han naturligtvis meddelat dem sitt giftermål, men pu medhanns detta icke, ty brefvet skulle hafva framkommit samtidigt med honom sjelf. Hans mor var således: okunnig om; att hon hade en sonhustru. Sedan mannen dött, hade mrs William Treherne (det blir svårt att undvika misstag med alla dessa Trehernar) lefvat i en ostörd stillhet. De två yngre sönerna hade återvändt till gymnasiet, hon och döttrarne hade efter dödsfallet ej varit utom dörrarne ej heller sett någon främmande hos sig. Kusinerna voro på Ariscedwyn, och mrs Henry Treherne hade farit till en af sina vänner. Milborough var således öfvergifvet af slägten. Mrs William Treherne väntade visserligen sin äldste sons snara hemkomst, men trodde sig derom först blifva skriftligen underrättad; att hon derutinnan misstog sig, veta vi. När: således byrvagnen med William och hans hustru rullade af genom Milboroughs gator och vek Af på vägen till Lawn, hade mrs W. Treherne redan gått till sängs, och döttrarne stodo färdiga att göra detsamma. Då vagnen körde upp på gården, höll den gamla huspigan på att skrofva till luckorna för fönstren i väntsalongen. Åh bevars, det kan väl aldrig vara mr William, mumlade hon, afvaktande knackringen på porten. Bullret af hjulen och lästarnes stampande hade äfven blifvit uppnärksammadt i öfre våningen, och 2—3 af ystrarne rusade, till hälften afklädda, tt ir sina rum, lutade sig ned öfver trappvalustraden för att lyssna till hvad som var färde. (Forts: