Aftonbladet – 10 juli 1872, sida 3

hand i sin och hufvudet lutadt mot bädden Några få timmars sömn skänkte Elfrida nys krafter, och, ehuru mycket blek och matt kunde hon stiga upp och kläda sig påföl jande morgon samt med ett slags glädje tänka på allt intressant hon väntade få se i detta nya land. Det var ett gammalt löfte. henne af William -gifvet, att-de på resan till England skulle passera: Marseille: och derifrån taga vägen till Paris, hvarest hon skulle få stanna en tid och riktigt se sig öm. Planen uppgjordes likväl, innan det päskyndande brefvet anländt, och Elfrida hade nästan glömt alltsammäns; men nu, då de befunno sig i Frankrike, erinrade hon sig den utlofvade Parisfärden och litade full. komligt på dess realiserande. JIHennes man var dock af en annan tanke. Nå, Frida! sade han, då bon kom ut till frukostbordet, är du färdig att resa med tolftåget till Paris? Allt bagage är hitkommet, men den työgre afdelningen får följa med godståg. Jag vill göra en hastig genomresa för att vara framme i Melborough i morgon qväll. I morgon qväll, William — jag trodde vi skulle få stanna Btminstone åtta dagar i Paris ? Hvarifrån har du fått den iden? Du här-alltid lofvat att visa mig Paris på hemregan.s Har jag? svarade han bekymmerslöst, åh det är bara lappri, Frida Jag behöf: ver komma hem och taga reda på mina affärer så fort som möjligt; ock du fär lof att skaffa dig sorgdrägter, du .kan inte gerna uppträda. i rödt och. blått. Jag tänkte just att göra det i Parisa, svarade hon mildt, och, William, jag ön: skade så mycket att du ville skritva först och. underrätta din mor; att öv-är gift, Det