Aftonbladet – 9 juli 1872, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. I jernvägskup6 och i omnibus. (Ur er följetong af signaturen Cori OLani danska bla det Dagens Nyheder.). En vän har anförtrot! mig, att han aldrig någonsin har varit så nära att begå mord som under en jernvägsresa, hvar under han oupphörligt stördes af medpassagerarne. Han hade rest omkring fyra dygn i ett körande i en jernvägskup i Amörlka; och då morgonen bröt in, hade detlyckats honom att genom åtskilliga intriger få hela ena soffan för egen räkning. Trött och nervös: af den långa färden, sträckte han ut benen och ämnade just försjunka i-stilla drömmerier och njuta af den friska luften, som strömmade in genom det halföppna fönstret, då — o, fasa! — dörren till kun rycktes upp med ett kraftigt tag vid en liten hållplats, och en stor stark landtbrukare klef in och satte sig vid sidan af honom med en sådan styrka. att hela vagnen skakades, Min väns nerver skälfde redan genom den åstadkomna skakningen och-han betraktade sitt eget af nattvak och trötthet glåmiga ansigte i den lilla spegeln ivagnen, skelade åtlandtbrukarens rödblommiga, af helsa svällande kinder, mätte hans atletiska gestalt och vände sig uppretad bort från honom. stirrande ut genom fönstret och fast besluten att icke svara ifall reskamraten skulle vara grym nog att tala till honom; I god stund åkte de så tillsammans och envist fortfor han att stirra ut i luften med ryggen mot den som: omedyetet plågade honom; han: hoppades redan att hans ställning varit tillräckligt tydlig för att qväfva hvarje försök att få ett samtal i gång, då han eve fick ett kraftigt slag på axeln. Den hyggliga landtbon ville ha tt samtal i gång. Vi slagtade en gris i går afton-, lydde den intressanta introduktionen från en kraftig strupe. Intet svar; förmätenheten föreföll henom vara för stor och han fortfor att med bortvändt ansigte stirra ut i rymden, Ett nytt vänskäpligt slag på axeln slfakade åter hans svaga kroppshydda och hastigt följde den trefliga frågan : å Gissa hur mycket grisen vägdes Han vände sig till hälften am mot den frågande för att förviasa sig om att det icke var någon ond ande, som satt sig före att fråga lifvet ur honom, men han såg blott det rödkinds je, an ansigtet, öfver hvilket ett vänligg leende lagt sig. Med sammanbitna tänder vände han ånyo ansigtet mot fönstret öch stirrade ut. fast besluten att icke öppna munnen, men hela sitnationen började dock genera honom. Han hade förnimmelse af att hans sidokamrat oafvändt såg på honom i väntan på ett svar; de stora runda ögonen liksom genomborrade honom under ifrigt frågande; det kröp och kröp i honom och med nervösa TopRer på pannan vände han sig ett tu tre om och gade; Nå, hur mycket vägde då er förb— gris? Det vet jag inte — vi vägde honom inte, sade mannen och skrattade. Det var nära att min vän blifvit mördare. ankeerne taga en sak på ett egendomligt kallblodigt sätt när de äro på resor, de må vara längre eller kortare. Ett exempel till illustration; det är så äkta yankeeaktigt som det kan vara, Scenen försiggår i Washington. Genom en af de breda gatorna framrullar en af åe i Amerika så vanliga spårvagnarne och på platformen längst bak har utom konduktören en tunn,lång yankee plats. Fans vårdslöst lediga drägt, det långfragna ansigtet, det egendomliga bockskägget akan, kort sagdt, allt antyder en äkta son af den stora republiken. Med händerna i fickorna och tuggbussen i munnen står han der, un blickando omkring sig, med ena benet stödjande sig på en 2 Appsäck, medan vagnen rullar framåt onduktören stör emellertid snart haps dolee far niente, i det han närmar sig honom och säger: Får jag anhålla om 25 eentsför kappsäcken.. Fem och tjugu cents-, lyder svaret, dem betalar jag inte;s 2Nå, då skaffar jag kappsäcken härifrån, ip vänder konduktören. som-är kort om huftndet. Det bör ni låta bli, Ni kunde lätt komma att ång det, anmärker JANoon och spottar. Konduktören tycker ishöre , släpar kappsäcken pf spårvagnen och ställer den på trottoiren; der. på springer han upp igen på sin plats. vVifver signalen till afresa, och i det han Aumferande betraktar den unge rampen som till det yttersta bibehållit sitt iugh utbrister han: .5e så, N0l är er kappsäck borta! Hvad skall ni nu göra? Jag Wmnar inte a någonting alls, svarar han kallblodigt. et rör mig inte, det var ju nte min kappsäck.Men hvarför sade ni mig inte det strax? yter konduktören, Ni frågade mig ju inte derom t Den uppretade fer annen måste åter stanna ragnen, som emellertid hunnit ett godt stycke iedåt gatan, och stretar med kappsäcken på sina: axlar; när kan ställer den åter på platformen. ör en a a a inne i vagnen placerat OR, munlar yankeen: — og sado er ju, att ni skulle få Ag Yt. l