Aftonbladet – 8 juli 1872, sida 3

faktiska förhållandena. JE måste från hvarje synpunkt anse det vara obefogadt, att nuvarande egare af jordbruksfastigheter göra anspråk på förmåner i följd af förhållanden, som egt rum TI för 100 å 200 år tillbaka vid skatternas ursprungliga tillkomst, äfven om — hvad icke lär kunna bevisas — dessa skulle hafva varit då varande Tegare orättmätigt pålagda. Äro de i fråga varande skatterna så betungande för jorden, att jordbruket icke kan hafva tillfälle att uppblomstra, eller med andra ord, äro de så tryckande, att de äro hinderliga för jordbrukets och det industriella arbetets utveckling? Det är väl derom man i denna fråga i första rummet bör anställa undersökning och vidare derom, huruvida afskaffandet af dessa skatter kan försiggå utan orättvisa för öfriga medborgareklasser. Hvad senare delen af frågan angår, hafva andra ta. lare redan på fullgoda skäl besvarat densamma negativt: Hvad den förra delen beträffar, tror jag icke, att någon på allvar kan påstå, att dessa skatter äro så betungande, att jordbrukets förkofran derigenom skulle hindras; och om någon skulle våga ett sådant därsenden ligger svaret nära till hands i den officiella statistiken som ådagalägger, att innehafvare af skattejord under 20 år kunnat öka dess värde med nära 30,000.000 rdr. Men, säger man, det är icke i allmänhet, utan endast delvis skatterna äro alltför tryckande. Utskottet yttrar härom: att dessa skatter icke blott betunga endast en del af landets jordbrukare, medan andra äro derifrån befriade. utan dessutom äro bland de deraf tryckta ojemnt fördelade. Här äro vi således inne på det gamla kapitlet om skattejemkning. Redan Adam Smith på sin tid och flera andra stats. rättslärde efter honom hafva klarligen ådagalagt, att talet om orättvisan utaf ojemnt fördelade grundskatter är en chimere, Så har också skatteförenklingskomiten betraktat frågan. Denna komitå yttrar i sitt betänkande af år 1847 Om en skattejemkning kunde med rättvisa utföras, synes dock någon emot den med förenade olägenheter svarande vinst för de skattskyldi; derigenom icke uppkomma. Följden deraf för framtiden blefve nemligen endast den, att egendomarnes värden i förhållande till ökade eller minskade skatter förändrades, hvadan förvärfvandet af de egendomar, hvilkas skatter blifvit lindrade, fordrade ett större kapital än förut och ökad behållning, i proportion till köpa. skillingen, ändock icke uppstode, enär hvad som örsvunne i egenskap af skatt utginge såsom ränta å högre öpeskilling samt således för den skuldsatte medförde icke blott ränte-, utan äfven kapitalgravation. Äfven om det vore möjligt att åstadkomma den mest jemna och rättvisa fördelning af alla de skatter, som för närvarande åt. följa den svenska jorden, ligger det i sakens na: tur, att olika bördighet och odlin tillfällen, dessa senares mer eller mindre kloka begagnande, nya eller lättare utvägar till: afsättning.: med flera omständigheter, :som verka på egendötiens-afkastning och värde. skule inom en icke af eniitidrymd åter föranleda betydliga missförhå landen 1 skattebeloppen vid jemförelse emellan särskilda, egendomar. å man talar med utländske rättslärde om grundskatter, får man vanligen det svar, att i de länder. der grundskatter icke finnas, är det ur printipiel synpunkt icke tillrådligt att införa sådana, men i de länder, der de redan finnas. gör man oklokt att afskaffa dem, icke blott med hänsyn till staten, som derigenom afhänder sig e säker och under alla tidsförhållanden bestäm inkomst, utan jemväl från den stora allmänhe: tens synpunkt, ty det inses lätteligen, att då em jordlägenhet är behäftad med grundskatt, är köpeskillipgen för lägenheten lägre och den mindre bemedlade följaktligen lättare i tillfälle att till den samma blifva egare; och skulle han äfven hafva kredit, så att han kunde upplåna den summa, som motsvarade grundskatten, kommer hän dock i en vida ofördelaktigare och ösäkrare ställning genom den ständigt öfverbär.gande faran af lånets nppsägning: Detta öfverensstämmer visserligen icke med den siste talarens, än mindre med den förste talarens asigt. att genom grundskatternas borttagande Bknulle beredas lättnåd för den mindre bemedlade att förvärfva jord ; men det förhållando jag nu antydt torde dock svårligen kunna vederläggas. Man får icke helier föreställa sig, att grundskatter äro egendomliga för Sverige. Tvärtom förekomma de i de flesta europeiska länder. Redan en föregående talare, friherre Sprengtporten, har omnämnt förhållandet i England, men jag anhåller att ytterligare derpå få fästa uppmärksamheten. Exempelvis får jag anföra, att i Baden utgöra de direkta skatterna med grundskatt 27 procent af hela statsinkomsten; i Belgien utgör grundskatten ensam 11 procent; i Baiern uppgå de direkta skatterna med grundskatt till 12 procent; i England grundskatten ensamt till 3 procent. Dessa 3 procent utgöra emellertid i svenskt mynt icke mindre än 38 millioner. För icke längesedan hari England antagits en lag, enligt hvilken aflösning (icke afskrifning) af denna skatt är medgifven, och det skall blifva af intresse att erfara i hvad mån detta berättigande, som är fakultativt, kommer att begagnas. I Frankrike utgöra grundskatterna 15!, procent, i Grekland 28 procent, i Italien 14 procent, i Portugal 12 procent, i Ryssland jemte personalskatt 20 procent, i Finland 12!; procent, i Sachsen 13 procent. i Preussen 7, procent, i Spanien 20 procent, i Wirtemberg 13 procent och i Österrike 13 procent; allt af totala statsinkomsten. Med afseende på flere andra synpunkter, brygrifrån denna fråga kan betraktas, är frågat, redan af föregående talare så fullständigt ntredd och i öfvefensstämmelse med min åsigt 5edömd, att jag icke anser mig böra vara vidiyttigare. Af hva jag anfört kan någon annan slutföljd icke dra. fån än tillstyrkandet att utskottets förslag måtte örkastas. Jag skulle visserligen icke hafva något emot att grundskatternsa här såsom i England skulle kunna aflösas med sitt rätta värde. synnerligast om de kunde konverteras i perpetuella räntor eller andra statspapper, motsvarande de engelska consols, så att man kunde vara förvissad att fortfarande för statens behof hafva att påräkna motsvarande säker .och oförminskad inkomst; men då förslaget icke inskränker sig till aflösning, utan derjemte fordras afskrifning, kan jag icke dertill lemna mitt begifvande, och förenar jag mig derför med dem, som yrka afslag.