Aftonbladet – 8 juli 1872, sida 3

j l j b I konungen, som stånden hunnit meddela sitt utlåtande angående ett memorial om all jords lika beskattning och jemkningar blifvit meddelade på deras frioch rättigheter. Bondeståndet uppkallades då till ät genom hofkanslern till detsamma framställa följande proposition: sÄr bondeståndet beredvilligt att underteckna konstitutionen, om K. M:t försäkrar bondeståndet, att I vid de uppkomna frågor om jemkning af privileJanvända dess höga ier och skyldigheter, i hvilka de öfriga stånden örklarat sig vilja gå bondeståndet till mötes, Temedling, med all den -åtgärd och kraft, som lagar och ömsesidig billighet medgifva, samt derjemte förvissar bondestånIdet om full och öppen rättighet att vid nästa riksdag ånyo väcka samt få afgjorda alla frågor rörande samma ämne, som under innevarande friksmöte man icke skulle medhinna att slutligen och fullkomligen afgöra.. Sedan bondeståndet härtill svarat ja, undertecknade dess talman regeringsformen. De sålunda väckta förhoppningarna blefvo visserligen icke fullt tillfredsställda genom den jemkning af ståndsprivilegierna, som skedde år 1810 och förnämligast bestod uti att ridderskapet och adeln afsade sig uteslutande rättighet att besitta säterier; utan motioner om lindring af den skattskyldiga jordens bördor hafva sedermera vid snart sagdt hvarje riksdag blifvit väckta och understödda. Icke heller kan jeg dela den nyss uttalade uppfattningen, att en slutlig reglering af denna fråga måste anses vidta. gen genom en förvandling af grundskatterna i xerade penningbelopp. som skedde år 1869. Såväl 1855..års, skatteförenkling . som, 1869 års förvandling betraktades väl tvärtom. af flertalet endast-såsom ett steg mot.det mål, som föresväfvade dem. Under sådana förhållanden må män ej undra öfver, att de, söm deraf äro intresserade, anse sig -åtminstone icke hafva försuttit all rätt till talån i detta ämne, och att de vidhålla skattebegreppet. ntager man åter, att grundräntorna och kronotionden äro skatter, mäste man väl ock medgifva, att de såsom sådana icke äro hvarken fullt rationella eller billiga, dels derför att de j utgå af all jord, ehuru den privilegierade jorden r ett lika godt beskattningsföremål som den skattlagda och dels derför att äfven inom den skattskyldiga jaa skatterna icke stå i något afpassadt förhållande till dess värde, utan att det händer, det ett hälften så godt hemman skat. tar dubbelt mot det, som är dubbelt bättre. Att härnti åstadkomma jemkningar, kan icke vara en i och för sig oriktig önskan; och i de flesta andra uropeiska länder, hvilka alla haft lika ojemnt fördelade grundskatter som vi, har man vidtagit åtgärder i syfte att antingen utjemna, dem eller förminska dem, så att deras orättvisa skulle blifvå mindre kännbar: Man säger, att -Nvarje afskrifning på grundskatterna vore endast en skänk åt de nuvarande egarne, som icke skulle komma hvarken jorden eller nya egare till godö, emedan dessa fingo köpa jorden. så gnycket dyrare, som skatterna blifvit. förminskade; . men man förbiser härvid, ätt då jorden är lågt beskättad, så blir en mindre jordlott tillräcklig för em jord5rukares bergning än den, som dertill erfordras, om jorden är högt beskattad, och det är väl alltid en statsekonomisk fördel att jorden föder flere. Dertill kommöer, att skötseln af en mindre: jordlott kräfver mindre rörelsekapital än en större, och för den föga bemedlade är det derför en vinst, om en mindre. jordlott lemnar lika stor nettobehållning som en större. Det torde dessutom få antagas såsom et iom, att all beskattning trycker hvilken näring som helst, och att derför nedsättning af hvarje beskattning är önskvärd. Men om det på ena sidan medgifves, att grundräntorna äro skatter, så bör det också på andra sidan medgifvas, att i fråga om deras borttagande eller nedsättande böra samma grunder följas som vid förändringar af andra skatter. Och dervid gäller det såsom en vigtig regel, att nedsättning eller upphäfvande af någon skatt i allmänhet icke bör komma i fråga i annat fall, än då de Mrigå skatterna lemna så mycket öfverskott, ätt eftergiften kan ske, utan att man lyfter bördan från den ene blott för att lägga den på en annan: En gåmmal skatt, vid hvilken man hunnit vänja sig, trycker nemligen, äfven om den i grunden är obillig, mindre hårdt är en ny skatt, den må vara huru rättvis som helst. Och i detta afseende kunna icke grundskatterna ega alispråk på att göras till undantag från den allmännå regeln; sty de äro de äldsta af våra skatter, till och med så gamla: att de, såsom jag nyss sade, numera iklädt sig egenskaperna af en -intecknad skuld. Såsom sammanväxta med jordvärdet, skulle de, om de icke olyckligtvis också vore sammanväxta med det, efter hvad det vill. synas, outplånliga min: net af begångna orättvisor, säkerligen vara de minst, tryckande af alla våra skåtter. En af skrifningaf-dem bör således icke ske annat, än i den mån statsverket utan fkatteförhöjnin ar eger säkra och ständiga tillgångar för sina behof. Ty det är icke med grundskatterna som med en tullsats, hvilken man utan synnerligen olägenhet kan nedsätta, äfven då endast ett till-) fälligt öfverskott uppstått, sedan vid behof återtaga. Hvad man efterskänker af grundskatterna kan sedermera svårligen återtagas. För min del skulle jag ickeahaft något emot att i stället för den nedsättning, som vid denna riksdag skett af den personliga skyddsafgiften, hafva afskrifvit ett motsvarande belopp a grundskatterna, ty den personliga skyddsafgiften är lika svårt att åter höja, Det synes mig också krana låta sig göra att alskrifva så mycket af grundskatten, som Kunde ersättas derigenom, att bevillningen af jordbruksfastigheten höjdes . till sammma procent af Kapitalvärdet; som nu ttgår af alla andra beskattningsföremål. Deremot tror RR att man bör vara synnerlHigen varsam att utölva en regelmessig successiv afskrifning inom en viss tid af grundskatten i sin helhet. Och någonting annat än successiv afskrifning är,det ju icke i sjelfva verket. man afser med hvad man: kallar afiösning, Ty knappast är väl någons mening, att skatterna skulle för ändamålet.under en lång följd af år utgå med ett högre. belopp-än det nu-varbade; utan aflösningen består dernti, att en viss procent af det nuvarande beloppet afsättes till amortering, eller rättare sagdt att skapa ett kapitel, hvaraf räntan skulle komma att motsvara grundskatterna. En sådan åtgärd vore visserligen ur den synpunkten gngnelle, att derigenom borde beredas trygghet emot alla större rubbningar och brådstörtade förändringar i-denna:delaf beskattningsväsendet. men för ett den. skall kunna tillrådas fordras, att anspråken äro måttliga, ty allt kommer här an på siffrorna. Attinnanriksdagen kommit på det klara inom sig, hurn långt den vill gå, af låta en skrifvelse till K. M:t, som endast i de allmännaste ordalag innehåller, att man vill saken, finner jag för min del icke lämpligt. I allmänhet anser jag det icke tjena till någonting att säga, såsom här är I dag sagdt, att något måste göres, förrän man vet hvad som bör gör rad. m -regeringen finner ställningen sådan, att den kan framlägga en: finansplan, som medifver grundskatternas successiva afskrifning utan le skattdragandes oskäliga betungande på annat håll, så gör jag mig förvissad, att regeringen i alla fall icke lär underlåta att taga sig an en sak, som vore förenad med så stora politiska fördelar. Riksdagen kan ock begagna sittinitiativ i denna fråga. Men förrän jag sett ett närmare bestämdt förslag, som jag finner tillfredsställande, vill jag för min del icke gifva något på Hand hyärigenom jag kunde känna mig i ringaste mån förpligtad att godkänna ett framtida förslag, som jag icke -fluner antagligt. -Och ehuru jag skulle kunna instämma i den allmänna tanke, som statsutskottet uttalat i sitt förslag-till und. skrifvelse, måste jag derför yrka afslag på utskottets förslag. Hr Fåhreos. Jag böriar med denförklaringe NS oc mn bedre mm DD BO et le tt ot ft SP AD