Aftonbladet – 8 juli 1872, sida 2

Mr Ryders skämt tog sig ej lika väl ut efter detta: lilla afbrott som förut. Icke tror jag heller att George var fullt belåten med sig sjelf, der han missmodig vandrade hemåt, Han var visserligen mycket nogräknad; kanske alltför mycket, Jag försvarar honom ej, jag blott anför sanna förhållandet -helt enkelt, Hans tankar gingo i jemn kretsgång kring ett och samma ämne: arftagerskan till Ariseedwyn. Han brukade nu ofta tänka på henne och fråga sig sjelf: skulle det väl någonsin blifva honom möjligt att ingå på onkelns önskan och gifta sig med henne? Han svarade sig alltid rysande, nej! — Hon stötte honom mer och mer ifrån sig för hvarje dag; — Han kände, att om hönh vore hans hustru, skulle han kunna hata henne, -Men när han då blickade omkring sig på Ariscedwyn rikedomar, på skog, på präktiga betesmarker, på beqvämlighet och yppighet af alla slag, kände han huru satan frestade honom, med denna verldens goda att bli en förrädare mot sitt eget hjerta. — Om detta hjerta hade gömt någon kär bild, skulle denna frestelse aldrig hafva existerat för honom — men han ansåg sig fri — fri att välja en maka, vare sig af kärlek eller af vinningslystnad. — Också nu, då han återvände mot hemmet denna förmiddag, kom den gamla frågan åter för honom och han sade: Skall jag kunna? —Kan jag? — hvilket betydde: Skall jag bli i stånd att gifta mig med denna ficka, blott för hendes penningar, då jag tycker så illa om henne som jag nu gör? — Till en början tvekade han och trodde. nästan att det skulle kunna gå derhän — han behöfde ju icke se henne mera, än han sjelf fann för godt — verlden var stor — den bjöd-fullt upp af annat sällskap åt honom — men då