Aftonbladet – 8 juli 1872, sida 2

Vid hans ord stannade alla. Kommer du inte med oss? sade onkeln. Åh, kom, bästa George, bad Agnes. Blygs, George, ropade Helene, lata menpiskal Laga att han följer med, Agnes, tillade hon, vändande sig till denvsistnämnda, sJag önskar gå hem, var hans ursäkt, ställd till onkeln och systern. Jag har bret att skrifva och tusen saker att göra dessutom2,. sPrat, var. mr Trehernes svar, ingenting som ej kan tåla uppskof, detär riktigt synd-att inte taga vara på en så här vacker förmiddag, isynnerhet vid denna årstid, RE ville vi att du skulle pröfva på sen, ER Han gick nu med dem eller skulle åtminstone. så hafva gjort, om ej Helene hade rusat fram till honom och, stickande sin arm under hans, ropat: Kom nu, George, jag önskar det. Hva sal Hennes grofva sätt, de förtroliga orden, näsljuden, allt hos henne stötte honom. Han släppte utan vidare omständigheter hennes arm och började gå bortåt. Nej, jag kan verkligen inte komma med, onkel, sade han. Ni få hjelpa er utan mig, jag har bref att skrifva hemmas, Han väntade icke på svar, utan gick genast. Är han inte bra ohöflig, morfar? sade Helene, Hvad är det åt honom? sJäg vet inte, mitt barn, svarade mr Treherne med en nick. Kanske är han verkligen trött, eller mår han inte väl; låt oss nä fortsätta vår promenad. — Äfven Agnes. såg efter den bortgående brodern med en känsla af missräkning och ledsnad: Sällskapets munterhet hade plötsligt upphört,