Aftonbladet – 5 juli 1872, sida 2

sanningen kommer i dagen och undanträn-,d ger fraserna, de på mäfå förkunnade ochf blindt trodda uppgifterna i dessa ämnen. Man lr har en gång i en petition till regeringent läst, att de orepresenterade utgöra omkring 1 5e-delar af det svenska folket, I samma lt andedrag åberopades, såsom ett lysande före-1f döme, de liberala rösträttsförhällandena il: Danmark. Petitionärerna skulle måhända lt4 ha blifvit något öfverraskade af den upp-! lysningen, att af danska folket — medl inberäkning således af qvinnor, omyndigal1l män och öfriga ketegorier, som äfven den ll; allmänna rösträtten alltid utesluter —l Sa delar äro orepresenterade! Måhända l: skulle en sådan upplysning hafva föran-l: ledt en fördömelse af de danska förhållan-: dena — denna dock lika lättvindig och ! grundlös, ty de röstberättigade till folke-) tinget äro väl i Danmark, med vida mindre . än hälften af Sveriges befolkning, ungefär: lika många som de röstberättigade vid val till vår Andra kammare, eller omkring tvä och ett halft hundratusen. Ej mindre in-. tresse, än uppgifterna om valberättigade,l: erbjuda de om antalet medborgare, som begagna sin valrätt, och som 1866, på landsbygden, utgjorde blott 15 till 16 procent. Om man nu finner de svenska rösträttsför hållandena otillfredsställande i jemförelse med t, ex. de schweiziska, så bör det också medgifvas, att allt ej beror af rösträttsbestämmelser, att äfven andra krafter medverka till så olika resultat, som när i vårt land 1866 blott 16 procent af de valberättigade på landet utöfvade sin rösträtt, medan i år i Schweiz, vid folkomröstningen om förbundsförfattningens revision, af en totalbefolkning å 2,670,000 invånare, ej mindre än närmare 520,000 medborgare aflemnade sina röstsedlar. Kort sagdt: med en svensk politisk statistik skola vi få ett nu saknadt tillfälle till jemförelser och dermed ur diskussionen om vigtiga samhällsangelägenheter kunnå aflägsna tomma förmenanden och ur luften gripna uppgifter, hvilka al drig uraktlåta att göra skada. Chefen för statistiska byrån, som visserligen anser erfarenheten från det första försöket år 1866 ej hafva varit uppmuntrande, uttalar likväl i sitt välbekanta och märkliga utkast till en plan för Sveriges officiellå statistik, att ågan om regelbundna redogörelser öfver riksdagsmannavalen torde vara förtjent att åter upptagas. Ty, säger han, någon bättre måttstock för ståndpunkten af det politiska lifvet synes svårligen kunna sökas, än en fullständig redogörelse för det sätt och det intresse, hvarmed de politiska rättigheterna begagnas. Att den börda, som genom upplifvande af den 1866 utfärdade föreskriften skulle åläggas vederbörande myndigheter i orterna, är mycket måttlig, framgår af en redogörelse för de formulär-blanketter, som då kringsändes. Formulären voro fyra. N:o 1, afsedt att begagnas vid elektorsval för utseende af riksdagsmän i Andra kammaren, innehöll rubriker för: folkmängd, som legat till grund för valrätten; antal valberättigade, särskildt på grund af egande eller innehafvande af fast egendom, på grund af arrende och på grund af inkomstbevillning ; antal i valet deltagande; samt valde (med fullständigt utsatt namn, yrke, röstetal). N:o 2, för riksdagsmannaval å landet till Andra kammaren, upptog: folkmängd; i valet deltagande; valde, hvarjemte uppgift begärdes å i röstetal närmast, antal kasserade valsedlar, afsägelse och skäl dertills samt besvär anförda. N:o 3, för städernas riksdagsmannaval till Andra kammaren, upptog: folkmängd; valberättigade enligt fördelningen å n:o 1; i valet deltagande; valde, samt slutligen de särskilda uppgifterna å n:o 2, N:o 4, för landstings och stadsfullmäktiges val till Första kammaren, upptog: folkmängd; i valet deltapad valde, samt de särskilda uppgifterna n:ris 2 och 3. Det är ett onekligen ledsamt bevis på bristande allmänandd, att från åtskilliga landskommuner uppgifter alldeles uteblefvo, liksom den hjelplöshet och förvirring, som på åtskilliga håll röjde sig i det, skulle man tycka, ganska lätta besvarandet af de enkla frågorna, ej vitna fördelaktigt om folkbildningens tillstånd. Men å andra sidan var dock ett bättre förhållande den vida öfvervägande regeln, och med alla brister har dock redogörelsen för 1866 ett ganska betydligt värde; och för öfrigt eger man lyckligtvis från andra områden, der allmänhetens medverkan för statistiska primäruppgifters åvägabringande tagits i anspråk, den erfarenheten, att ihärdighet och ett vänligt bemötande efter hand framkalla förbättring så i ena som andra hänseendet, att de både besegra likgiltigheten och afhjelpa bristen på insigt. Vi våga derför hoppas, att man ej skall tveka, att nu förnya försöket från 1866. Möjligen torde då, i sammanhang dermed, några åtgärder till fullständigande af ifrågavarande politiska statistik böra vidtagas. Vi föreställa oss, att hvarje blifvande redogörelse för ett val skulle kunna meddela kompletterånde uppgifter om det nästföregående (såsom om anförda besvär, omval m. m.), hvarvid det särskildt skulle vara af intresse att erhålla upplysningar om afgång och nyval under riksdagsperioden, särskildt för bedömande af förhållandet mellan Första kammarens åsyftade stabilitet och dess ledamöters mycket långvariga mandat. Times för den 1 dennes innehåller ett rätt märkligt bref från sin särskilde korrespon2 vs Nr