Aftonbladet – 5 juli 1872, sida 2

festoner och visade de små fötternai svarta silkesstrumpor och Balmoralkängor. Mi William Trehernes död hade ånyo klädt fa miljen i sorgdrägt. Straxt efter tågade fram en starkt byggd gammal jagtponny, i hvars säkra sadel mr Treherne satt; hans svaga deltagande uti den munterhet, mr Ryder: qvickheter framkallade, kom som ett verk ligt eko först några minuter efteråt. Vic hans sida gick en stalldräng med en bösss öfver axeln. George hade samma morgor gått på kaninjagt. Vanligen gick han u straxt efter frukosten med den likgiltigaste min i verlden, öfverlemnande åt flickorna att roa sig på bästa vis, men i dag hade de beslutit att öfverlista honom; de ging nu att söka upp honom i mr Trehernes säll skap, som hade lofvat att möta sin brorsor kl. 12 på utsatt ställe. Jag tror att de var någon anmärkning af mr Ryder i afse ende på den öfverraskning, som förbereddes George, då han skulle få se flickorna, som satte deras skrattmuskler i rörelse. Dessa tvenne flickor trifdes rätt bra tillsammans Agnes hade funnit arftagerskan bättre än hon hade väntat. Hon hade visserligen et simpelt sätt, såg ej heller ut som en fin dam och var dessutom ganska okunnig, men hvad kunde man också vänta under sådana förhållanden. Hennes bror hade icke samma ondseende. Han fann Höelene rätt och slät! odräglig. Han visade henne all höflighet. derföre att han var gäst uti hennes mor faders hus, men öfver höflighetens gräns kom han aldrig. Somliga tyckte att han knappt kom så långt ens. Men flickan sjel märkte ej att något fattades i hans sät emot henne, med undantag af atthon skulle önskat, att han bättre trifdes. hemma och icke nyoket borta. Hon hade storliger beundrat honom allt från första dagen och