Aftonbladet – 2 juli 1872, sida 2

Detta väsen hördes genom hela det i Indisk, lätt stil byggåa huset. Mrs Salisbury och hennes döttrar kommo förskräckta ut ur sina rum samtidigt som doktor Salisbury vid trappan mötte Treherne och tog honom med sig in i salongen, för att erhålla förklaring öfver den oväntade sinnesrörelse han visade, TJUGONDE KAPITLET. Afresan. Hvad i all verlden, väste Treherne, står på! utropade doktorn; hvad har händt? Trehernes första impuls ledde honom visserligen att säga: läs detta, och räcka honom det öppnade brefvet, hvilket sätt att gå till väga skulle hafva varit det mest tragiska, men han besinnade hastigt, att detta icke var sjelfva sorgebrefvet, hvarföre han i stället stoppade det i fickan. Ack, doktor Salisbury ! sade han, medan fruntimmerna trängde sig omkring honom i tanke att han var sjuk. Min farl...... Hur är det med er far, William, är han sämre? frågade doktor Salisbury, Har ni fått ledsamma underrättelser ? Han är död, sir, död sade Treherne, föll ned i en stol, satte händerna för ansigtet och undrade om han verkligen lyekades i sin förställning. Åh, min bäste William, hvad det måtte gått hastigt! Hvar har ni brefvet? Detta hade William ingen lust att lemna och svarada ej på svärfadrens fråga, dertill synbarligen alltför öfverväldigad af sorg. Min lilla Elfrida, sade han till dottern, som stod litot afsides, gå till din man och försök att trösta honom, arta h